onsdag 7 mars 2012

Över en kopp kaffe


Det är sällan jag har möjlighet att besöka min farmor som bor alltför långt borta. Fast det är väl jag som flyttat långt bort. När vi träffas försöker vi få ut så mycket som möjligt av våra kaffestunder.

Den här gången pratade vi om handarbete. Och gamla sånger. Jag skrev ner vers två av en sång bara hon har sjungit för mig. Den där med spektakel och månen. Ni vet.

Med ålderns rätt har sinnena fördunklats och ögon och öron är inte som i ungdomen. Hur löser man då sin skaparlusta? När korsorden är skrivna för myror och tappade maskor rymmer ur synhåll. Hur gör man?

Min farmor stickar lappar. Klassiska Moder Teresa-lappar till filtar.


Närmare bestämt 120 stycken sorterade enligt färg. Och fler blir dom.

Det här är en kvinna som under sitt liv med lätthet tagit vara på jaktbytet under fågeljakten, fiskat och rensat fisk, virkat stora sängöverkast, lagat köttbullar från grunden med hjälp av köttkvarnen och som har första pris i den mjölkningstävling som gick av stapeln för väldigt många år sedan. Det var på den tiden man mjölkade för hand.

Då är det inte helt lätt att bli gammal. Begränsningarna blir tydliga.

Bra då att kunna göra bästa möjliga av situationen.


För det blir inga fler gungstolsmattor i yllebroderi. Det blir varma filtar åt behövande istället.


2 kommentarer:

  1. Egentligen är det väldigt strongt att kunna ta det utan att bli bitter, att man blivit begränsad. Hon verkar vara en fin människa, din farmor.

    SvaraRadera
  2. Jag vågar påstå att hon är världens bästa. Från mitt perspektiv :)

    SvaraRadera