tisdag 17 april 2012

Grön vårsjal


Ett stort grönt nystan akrylgarn. Mjukt och praktiskt. Det här hittade jag på Prisma för några veckor sedan och lade det i kundkorgen. Då bet samvetsmasken hårt och nystanet lades snällt tillbaka på hyllan. Någon måtta får det vara, tänkte jag och klappade mig själv på axeln. Man måste kunna handla mat utan att köpa garn.

Men jag måste ju handla mat igen. Killarna jag föder upp är som svarta hål. Allt försvinner. Då går det otvivelaktigt  så att jag besöker garnhyllan igen. Det är sånt man bara gör. Där låg samma nystan (med kompisar) och bannade samvetsmasken.

Så nu har jag köpt garn igen, men bara ett nystan för det var hela 200g. Redan i butiken visste jag vilket sjalmönster jag skulle ta. Favorit i repris. Snabb och enkel sjal. Jag skippar kantdekorationen.


100% akryl på en vardagssjal är bra då den går att slänga i maskinen för tvätt.


Färgen är härligt grön men för att bryta dominansen behövde den nåt litet sött som kontrast.


Några virkade blommor i handfärgat garn gav förnimmelser om prinsesstårta.

Jag gjorde ungefär som Crochet Geek på den här filmen bara det att jag virkade tre luftmaskor och dubbelstolpar istället för att få längre kronblad. Superenkelt!

Nu återstår ju frågan vem som skall bära detta underverk. Själv klär jag inte i grönt. 

Och prinsesstårtor är för söta för mig.

4 kommentarer:

  1. Jag har svårt att bära sjal överhuvudtaget. Tycker bara den hasar omkring, trillar i vägen, faller av och värmer föga... :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kära Fru Tallund! Jag antar detta som en utmaning till att förklara sjalars förträfflighet ;)
      Jag förstår dig väl om de sjalar du mött hasat, trillat, fallit och inte utfört sin främsta uppgift, att ge värme. Besvikelsen måste vara stor. Mina sympatier.
      Ändock vill jag ta sjalar i försvar. Rätt uppfostrade och tillsnofsade kan de vara till prydnad och värme även för en rörlig dam som du.
      Mina sjalar är tänkta att bäras med glimten i ögat och viftande armar. Denna i inlägget presenterade triangelsjal bör bäras sålunda att triangelspetsen är framåt, under hakan således, och snibbarna läggs i turordning över axlarna, korsar sig på nacksidan och möts åter på framsidan av kroppen där de bildar en lös knut under den tidigare nämnda triangelspetsen. På detta sätt har jag burit sjalar under flera vintrar och ändå kunnat undervisa med hela kroppen till mina studerandes glädje :) utan att sjalen varken hasat, trillat eller fallit av.

      Så snälla Fru Tallund, ge sjalen en chans. Jag kan medla vid första träffen.

      Kram vännen! ;)

      Radera
  2. Men då är det ju ingen sjal längre utan en halsduk. Och jag vet inte om jag behöver värma bröstkorgen, enbart. ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. :D Du är envis du. Du skall nu inte glömma nacken som för en dam i min ålder inte tål det minsta drag. Spärr och huvudvärk direkt. Snart är du väl där du med :)

      H. MariaB med varm bröstkorg ;)

      Radera