tisdag 19 juni 2012

Mjukt bombmaterial


Ni vet dom där snuttarna som blir över när man fäster trådar. Vissa sparar dom i en stor glasburk. Vissa tänker att det nog blir något stort av dom till slut. Första burken fick en syster för ett tag sedan. Tidigare har ungarna knutit ihop alla småsnuttar och försökt laga "världens största nystan". Vackert så. Men mammans produktion är större än rekordhållarnas iver.

Burkarna står lite undanskymt vid soffan så att jag bara har att svänga till med handen när jag ska mata med flera snuttar. Tacksamt blandas minnen till en härlig färgkavalkad. Den turkosa sjalen. Gröna lovikkavantar. De stora luddiga myssockorna. Alpackasjalen. Jo, jag gillar sjalar...

Men nu vill jag dela det stora med er.


Jag laddade Knittaxen med ett inhemskt prisvärt basgarn. 


Och så radade jag snuttarna på några av nålarna och stickade med basgarnet.

Rix, rax.

Glädjen över alla små återseenden gjorde arbetet lustfyllt.



När jag vände och tittade på verkets "framsida" var det ju vackert.



Men nog är det "baksidan" jag ska använda till mina mjuka garnbombningar i sommar. 

Knittaxen och jag har samarbetat rysligt bra senaste dagarna så jag har färdigt material för sommarens Hantverkardag i juli på Stundars som jag berättat om tidigare. Allt är inte lika hysteriskt som bildernas luddmopp dock.

Hur ska tre lyktstolpar räcka till? Jag har ju farten uppe nu.


En stilla undran...

Får man pryda sin flaggstång?

1 kommentar:

  1. Jättespännande med din knittax. Som sagt. Framsidan blev ju jättefin!!

    SvaraRadera