torsdag 5 juli 2012

Det var inte mitt fel... Ett försvarstal


Jo det var såhär att...

En helt vanlig sommartorsdag. Lite molnigt men varmt i luften. Bra bil med svalmaskin. Veckoslutshandlat på stormarket. Många påsar och kylväskor i bilen. Ganska fullt.

Hade träff klockan 16. Tjugo minuter tillgodo. Lekte parkeringsleken. "Om det finns en ledig parkering vid garnbutiken stannar jag och går in." Det fanns parkering.

Ny loppis öppnad bredvid garnbutiken. Stegen ändrade riktning. Hittade härvkrona. Har redan två. Hittade härvel. Har redan två. Frågade efter gamla virknålar. Fanns inte. Frågade efter garn. Ombads komma till packutrymmena i butikens bakre delar. Förevisades av villrådig försäljare. Tretton stora koner. Förhandlade om priset. Försäljare mycket medgörlig.

Nu har jag alltså tretton stora koner tunt garn i ylleblandning, om inte helylle. Och allt detta för 20 euro.


Mustiga stora generösa koner. Mina. 


Osydda mössbörjor

Provstickade babymössor på stickmaskinen. Fru Knittax tyckte om garnet. Jag med.

Så nu undrar jag...

Sitter Han, som har lovat vara lyktan på min stig, däruppe och ler nu? Lutar Han sig tillbaka och knäpper händerna över magen och myser? På nåt sätt tror jag det. 



För det var inte mitt fel!


Ps: Imorgon kommer maken hem och det är bra om jag har försvarstalet klart.


3 kommentarer:

  1. Det där försvarstalet, jag har hittat på många knepiga varianter, men det bästa är ju att vara ärlig: Det var inte jag som ville ha garnet, det var garnet som ville ha mig :)

    Har bläddrat lite i din blogg och den verkar ha många trevliga tips. Själv har jag alltid minst tre stickningar i farten, men är ussel på att blogga om det, dom bara finns där.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Välkommen hit!

      I själva verket är det inte så rysligt viktigt med försvarstalen. Maken har ju också lite böcker att förklara. Kanske böcker som ville ha just honom :)

      Jag berättar och bloggar för att jag måste lätta trycket på mina anhörigas öron. Och så vill jag ju "träffa" likasinnade här i cyberspace.

      Vi träffas väl igen!?

      Radera
    2. Och så smög jag in på din blogg och kunde konstatera att jag var in häromdagen också utan att lämna spår. Den båten skulle jag gärna ha i min trädgård!

      Radera