söndag 28 oktober 2012

Tummar och en serenad


Idag hade vi kommunalval i Finland. Det har varit en lugn söndag och för att vara familjetraditionerna trogen har jag kokat soppa, valsoppa, på vedspisen. Det är sällan vi hinner promenera tillsammans, gubben min och jag, men just valpromenader är vi duktiga på. Efter soppan går vi till skolan mitt i byn och pratar inte så mycket. Valhemligheten, ni vet.

Vid hemkomsten väntar valkaffe och just idag förärades vi med ostämd serenad av världens bästa kalsongfoting. Då är det härligt att sticka tummar och sakteliga föra kaffekoppen mot läpparna.

Tackamheten sänker sig. Vi har det bra.

Just tummarna är ett lite krångligare kapitel förstås. Som vanligt är stickar jag in en tråd där tummen ska plockas upp, men det ligger tumlösa vantar på flera ställen i huset. Varför? Det är ju så pyttelite kvar. Två tummar är väl ingenting, kan jag tänka.

Ändå vill det dröja. Men jag har hittat ett bra sätt. Båda på en gång. Precis som man stickar två sockor på en gång och låter magic loopen slingra sig i maskorna plockar jag upp för båda tummarna. Några varv med alla maskor och hoptagningarna i tumspetsen blir jämna.

Vantarna dinglar och trasslar lite, men på ca 15 minuter sitter dom där. De nödvändiga tummarna.

Ett par vantar för julförsäljningen på Stundars är färdiga.

Till en ostämd serenad.

2 kommentarer:

  1. Så mysigt ni hade det tillsamman hela familjen med den rara kalsongfotingen som underhållning. Det gick minsann inte av för hackor.
    När du står på julmarknaden kan du inte vara snäll och ta ett kort på ditt marknadsbord då?
    Du vet väl vid det här laget att jag är som Nicke Nyfiken *S*

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, lagom mysigt. Jag kan inte stämma gitarrer, men borde lära mig, om vi säger så. Om minnet inte spelar mig sitt vanliga spratt skall jag försöka ta bilder på julmarknaden.
      H. Kvinnan med den röda hatten.

      Radera