Mommos verkstad

Leve armbandet. Leve ullen. Leve färgerna. 

Jag ska till Mommos verkstad och lära mig mer om tovning. 

Det finns förstås olika sätt att bli välkomnad på, men vår Mommo är betydligt beskedligare än Pleppo-varianten "Välkomna till Mommos!"

Och för er som väntar på nya inlägg: 

"Den som väntar på nåt gott, väntar alltid för länge".

Disktrasor i lingarn

Inspirerad av Sandras värld blev jag äntligen sugen på att göra nya disktrasor. Jag har sedan länge använt bomullstrasor och en och annan bambutrasa som sägs ha lite antibakteriella egenskaper. Men så läste jag på Alternativ'punkt'nu om disktrasor i linne.Folk som provat verkade så nöjda.

Lingarn är en inhemsk produkt som inte kräver kemikalier vid tillverkningen, i motsats till bomull och bambugarn som importeras och behöver betydligt mer behandling innan garnet landar hemma hos mig. När trasan efter otaliga tvättar är slut får den återgå i kretsloppet på min kompost.

Strukturen är grov och för att kunna använda den behöver den få en redig omgång i tvättmaskinen i 60 grader. En liten varning för allt skräp som lossnar och gärna klamrar fast vid andra kompisar i tvättmaskinen. Inte tillsamman med lakanen således.

Jag köpte en härlig härva svart lingarn till mig själv i födelsedagspresent, men för att vara på den riktigt säkra sidan har jag köpt ca 100 g av lite billigare kvalitet, för riktiga nördar 'blårgarn nummer 4', och testkör nu modeller.

Första trasan fick bli virkad. Dubbelt garn. Med stolpar växer arbetet fram snabbt. För att få lite roligare struktur använde jag bara ena maskbågen och fick ränder på ena sidan.

Under virkningen kom jag på att det var länge sedan jag krokat. Krokningen kallas också för Tunisisk virkning och utförs som på den här filmen. Nästa trasa krokad alltså.

Det dubbla lingarnet tog ju inte slut med detta så forskaren i mig ville även testa stickad struktur. Det går åt ungefär 35-45 gram till varje trasa.

Till den stickade använde jag mig av favoritrutan. Jag lägger upp tre maskor och stickar dom. Nästa varv gör jag omslag före och efter mittenmaskan. Tredje varvet stickas alla. Vartannat varv alla räta och vartannat varv med omslag på båda sidor om mittenmaskan således. Det växer fram en ruta som blir symmetrisk, så det som bestämmer storleken är stickaren eller garnmängden.

 

Så nu har jag tre linnetrasor som väntar på att få hoppa in i tvättmaskinen på tuff behandling. Sedan väntar jag mig de utlovade egenskaperna

• suger upp vatten bättre än bomull och bambu
• torkar otroligt snabbt
• blir bättre för varje tvätt
• håller länge
• gott samvete

Ett problem återstår. Vem ska bli duktigare på att torka borden och bänkarna här hemma? Just nu spelar det nog ingen roll vilken trasa vi har. Utan torkning ligger det smulor överallt. Så är det bara.

Rosa Tychus

Min första Tychus föddes i ett handfärgat garn. Det var så roligt att det ville komma en mössa till på stickorna. Mycket ovanligt med upprepning i det här huset som kräver sin beskärda del av omväxling. Men eftersom det var så kul kanske andra också vill prova. Därav denna bildserie.

Mönstret till Tychus finns på Knittys mönstersida på engelska. Min stickengelska har blivit ganska flytande, så jag förstod enkelheten i hennes mönster. Hon har använt två färger och lite fler maskor i uppläggningen.

Gröna premiärmössan fick 32 maskor i uppläggningen och garnet är Isoveli som är handfärgat. Den andra mössan stickas i garnet Tempo och fick 35 maskor i uppläggningen. Knitty tar 38, men hon viker upp kanten på sin mössa. Det funkade bra med stickad uppläggning som är snabb och enkel.

På första varvet skall man stanna två maskor före slutet och vända. Tredje varvet fyra maskor före slutet och så vidare. Min underbara hjärna som kan väldigt många vetenkapliga namn på blommor och kan redogöra för fotosyntesens kemiska reaktion kan tyvärr inte småräkna under arbetets gång. Jag spenderar alltför mycket tid med att räkna om och om igen. Därför lägger jag in en märktråd i avvikande färg.

Jag låter den hänga med och dela in maskorna i par.

Efter ett tag ser det ut som ett halvt kyrkfönster med minnestråden väl synlig.

Mönstret säger att efter de korta varven skall man sticka längre och längre varv igen. Varje gång jag kommer fram till minnestråden skall jag alltså vända. Utan att behöva räkna. Då frigör jag lite minne.

Efter att varven stegvis blivit längre får man till slut sticka alla 35 upplagda maskor igen. Nu är alltså en fjärdedel av mössan gjord för den består av fyra kyrkfönster. Så när man fattat knixen är det verkligen enkelt. Tjockt garn är så tacksamt för tålamodet.

När fyra kyrkfönster är klara är det dags att sy ihop mössan. Och signera. Lapparna har jag beställt från Euroteam. 

 

Den här mössan har jag tänkt använda alldeles själv. Då må det kanske vara förlåtligt att signeringen  sattes fast med hast. Vet någon var man köper mer tålamod? 

Nöjd, glad och varm. Jag har faktiskt ett nystan Tempo till som kanske ska få bli värme runt halsen.

magic loop toe up

Magic loop, eller den magiska bågen om man så vill, har revolutionerat mitt stickliv. Det är ju så behändigt. Och mycket tystare än strumpstickor. Fast dom i trä har jag hört att är bra för öronen. Jag hoppade över det skedet. Inga strumpstickor i trä här hemma. Däremot har jag långa rundstickor med träspetsar. Som komplement till metallfavoriterna.

I mitt tidigare stickliv (med strumpstickor) drog jag mig ofta för att börja sticka just sockor. Efter första sockan infann sig en märklig känsla. Glädjen försvann och stickning blev besvärligt för att inte säga plågsamt. Den andra sockan lät vänta på sig, för jag är en sån som drar mig för att göra tråkiga saker. Jag förstod senare att jag led av "Second sock syndrome". Allvarlig sådan.

Min farmor på Åland, som kanske lider av samma åkomma, löste det genom att lägga upp båda sockorna på en gång på varsin omgång strumpstickor och växelstickade så att sockorna blev färdiga nästan samtidigt. Då måste man ha mycket strumpstickor. Nu stickar inte farmor sockor mera, men Moder Teresa-lappar klarar hon. Det är duktigt när man är 90+ tycker jag. Tisdagsträffen i Korpo lagar också sådana.

Min lösning blev att lära mig att sticka med rundsticka. Numera använder jag alltså `magic loop two at a time toe up´-tekniken. Svårt att stava till, men enkelt att använda. Det betyder att jag använder lång rundsticka och stickar båda sockorna på en gång från tårna och uppåt. Hur kul som helst!

Jag började med en socka, sedan två från benen och mot tårna och till sist från tårna och uppåt. Nu är det fart på sockstickningen vill jag lova.Vi räknar tiotals par per år. Sockor är bra mellanstickning som ger tid åt planering av nya, större projekt.

 Är du sugen på att prova lite nytt? Eller kanske du redan är en magisk stickare?

ps. hälsningar till hela underbara gänget som var på föreläsning på Stadshotellet i Jakobstad idag :) Vilket härligt gäng!

Närproducerat nyckelmärkt

Vinterns hit på garnfronten har varit Harmonella. Ett lokalproducerat kamgarn i ull med nyloninslag för hållbarheten. Spinneriet finns i Östermark/Teuva. Suupohjan Kehruutehdas närmare bestämt.

Av detta garn har stickats tonårssockor. Nu är ju tonåringar olika stora, men just dom jag föder upp har blivit avvikta nära knäskålarna. På väg ikapp självaste urfadern med 45:or längst ner. Då är det skönt att kunna låta stickorna löpa med ett lättstickat garn. Att det också går att köpa förmånligt i en butik nära mig gör att det finns många nystan hemma.

Så när jag vill prova en ny färgningsteknik tar jag fram ett harmonellanystan och lindar runt stolarna på olika sätt. Sedan ner i färgbadet och på torkning. Bilder finns på Himo and Me-bloggen.

Nyfikenheten vill ju se slutresultatet och då är det bra att få göra ett par sockor som ändå skall på stickorna. Titta gärna på gubbens randiga. Blir det lyckade försök kanske det blir flera färgkombinationer i annat garn i sommar när färgningssäsongen startar.

turkos + brun
röd + vit
lila + grå
gul + orange

Eller har du flera tips?

Ruter glad och vännerna

Ett av mina favoritgarner (ja, jag har många) är Regias Design line. Har jag förstått saken rätt har olika "textilstjärnor" som Kaffe Fasett och Erika Knight fått göra sin egen garnkollektion. (Jag har inte berättat det åt någon, men jag tror jag ska göra det också när jag blir stor)

Erikas smalrandiga garn i blandade färger håller mig stimulerad trots att sockor ibland är något tradiga. Tanken är att sticka upp 50 g och fylla på med grafitgrå för häl och skaftavslutning.

Bäst är helt klart det lilarandiga och det som har mest grå toner och en irriterande pigg grön rand (som ser gul ut på bilden, jag vet).

Även Drops Fabel har några färgkombinationer som jag gillar. Tänk att det är så viktigt att färgen stämmer. Och att vi är så många olika att stämma med. Det är fullt sjå för garnfärgarna att hålla alla nöjda.

Här ovan syns en rosa kombo som ser rar ut och vill bli flicksockor. Med tillägg av mellangrått.

Men just nu är det ett glatt sockpar som växer på stickorna. Dom ville ha svart som kompis.

För att inte somna helt på raksträckorna kan det vara kul att sätta in ett enkelt mönster och häromveckan hittade jag "lyfta trådar". Mönstret heter Lattice Knit Socks (toe up) och hittades på Ravelry, den stora stick och virksajten. Just de lyfta trådarna ska jag definitivt prova på handfärgade garner senare. Dom brukar ju behöva lite skutt för att inte poola.

Så här bra blir det!

Sockorna är nu färdiga och provade. Tyvärr drog de lyfta maskorna ihop skaftet så att man behöver vara ganska nätt skapt för att få sockan på foten. Nättare än jag alltså. Torde vara ganska många det.

Från olika håll

Hitttade ett stackars ensamt 50-gramsnystan i sockgarnslådan. Fabel från Drops i en ganska anskrämlig färgkombo. Ja, jag har köpt det själv men vet inte varför. Kanske för att det är turkost med. Istället för att försöka njuta av färgerna koncentrerade jag mig på hur ränderna bildas då man börjar på samma nystan från två olika ändor. Ena ändan inifrån och andra utifrån.

När jag stickar båda sockorna på en gång från tårna och uppåt så behöver jag inte fundera på om garnet räcker till andra sockan. Den blir ju färdig samtidigt. Jag struntade i resåren och stickade ett varv med hål ca 2 cm innan avmaskning. Kanten vek jag in och sydde fast. Restgarn från dessa sockor blev på sin höjd två meter. Det gör ingenting, för jag har ganska mycket av den varan...

Men nu är det nya sockor på stickorna! 

"Puss å kam å gattis"

När man fyller år kan det komma skoaskar på posten som man själv har beställt. Bra service faktiskt.

Vad får man i födelsedagspresent om man är "lite på" 36 och bestämmer själv då?

Man får garn! 

Och kanske en bukett tulpaner av maken. Behöver en människa som redan har det mesta mer? Knappast.

Jag har ju inte precis tomt i garnlådorna utan kompletterar så jag kan förverkliga idéer och experiment.

• Grått och svart för "raka rör"-sockorna som är under produktutveckling. Det skall bli hälar och finkant på sockskaften. Dyker upp som inlägg härinne hos Knappmakerskan om ett tag.
• Jungfruliga vita nystan för garnfärgning. Det få ni läsa mer om i bloggen Himo and Me. 
• Tre glada nystan färdigfärgat sockgarn för rutinuppdrag.
• Till sist en härva lyxigt lingarn som ska få bli disktrasor. 

Lyxdisktrasor måste jag kanske påpeka. Det går rykten om att lintrasorna bara blir bättre med åren. Precis som jag. Så varför inte köpa disktrasor åt sig själv i födelsedagspresent?

I vår familj gillar vi brevbäraren Dag-Otto. Han skulle gärna få komma på kaffe just idag. Stå därute på verandan med väskan på magen och med öppna armar ropa "Puss å kaam å gattis Maria!". Det skulle han gärna få göra.

Då skulle jag ha ALLT!