torsdag 29 mars 2012

Raka rör och några hälar


Jag har sportat med att sticka raka rör av 50 grams garnnystan. Enkel TV-stickning. Magic loop igen. När jag stickar från tårna och uppåt och båda på en gång kan jag sticka tills garnet tar slut. Inget spill. När ränderna är slut tar jag ett neutralare garn och avslutar med mudd eller annan tjusig kant.


Det är ju då jag helt tappar förståndet. Jag mäter på framsidan av foten från tårna och till ankelvecket. Precis där klipper jag upp en maska mitt på varvet. Snipp-snapp! Den sidan blir därmed baksidan.


Då tar jag fram strumpstickorna som jag annars använder sällan och börjar plocka upp maskor, en i taget ut i båda kanterna. Om röret är 44 maskor hela vägen runt tar jag upp 22 på vardera stickan.


Efter att första rörets maskor är upplockade får dom flytta över på långa rundstickan i väntan på andra rörets maskor.


Då börjar hältillverkningen. Jag kopplar in neutralt garn i samma färg som mudden. Först några varv utan minskningar.  Efter det minskas det precis som för en tå. Beroende på garntjocklek görs minskningar i sidorna vartannat eller vart tredje varv. Glesare med tunt garn. Dom sista maskorna, kanske 10 på var sticka, sys ihop med Kitchener stitch.


Tadaa! Riktigt tjusigt tycker jag. Jag har gjort liknande sockor i tjockare handfärgat garn tidigare.Kanske det inlägget kan ge mer aha-upplevelser.

Fördelar med afterthought heel, som det heter

  • 50 gram favoritgarn och lite enfärgat räcker för ett par damsockor
  • inga restgarner
  • skönt med enkel rak stickning
  • man behöver bestämma storleken på sockan först när hälen stickas in
  • färdigrandat garn "tappar inte takten" i hälpartiet
 
Nackdelar då?
  • flera trådar att fästa
  • inte precis lika bra passform som "riktiga" hälar, men good enough
  • det kan samlas ganska många raka rör innan man kommer sig för att ta en häldag, men i och med att hälarna är relativt snabba att sticka känns det skönt att få avsluta många projekt på kort tid
 Säkert har du ett härligt impulsköpt 50g nystan som väntar på att få bli sockor. Våga och vinn!

onsdag 28 mars 2012

Tawashi- japansk diskkudde


Diskkuddar på japanska.

Tawashi heter dom och finns i alla tänkbara modeller och material. I och med att allt skall prövas åtminstone en gång så har jag minnen av att ha virkat en för något år sedan.

Osökt kom jag att tänka på att det borde gå att laga i lingarn.

Jag följde Naztazias instruktioner. Enkel virkning. Det finns fler mönster på nätet om man hellre stickar.

Ena kudden blev genast kidnappad av nyfikna sonen som skrubbade hela kroppen i duschen.

Japanerna diskar sina kärl med dom. Jag låter sonen diska sig själv.

onsdag 21 mars 2012

Vårt ullträd


Idag har vi haft roligt, min yngsta och jag. Onsdag är den bästa dagen för oss båda. Han älskar onsdagar för då är det två timmar småslöjd i skolan. Och jag älskar onsdagar för då får jag vara hemma och ta emot honom och intervjua slöjdaren i lugn och ro innan brorsorna kommer hem.

Jag läser många svenska bloggar och det tycks vara vår överallt. Jag anar samtidigt att det är på gång hos oss också. Tant kofta, vars kreativitet jag gärna skulle smittas av, startade ett underbart projekt häromdagen. Hon undrar om faktiskt alla kan göra konst. Hon tänker ta fåglarna till hjälp.

Tant koftas träd dekorerades med färgad ull som fästes med klädnypor. Det ska bli otroligt roligt att se fågelbona efter denna säsong av "Äntligen hemma" med talgoxen Martin och blåmesen Lulu.


Vi hade inte ulltussar hemma. Vi hade löst spunnet ullgarn för tovning. Jag presenterade min ide för sonen och så gick vi igång. Den pedagogiska mamman jublade över att sonen utan att märka det tränade finmotorik. Sånt behövs ibland och då kan man ju göra det genom att samtidigt hjälpa vårfåglarna. Så nu har vi ett eget ullträd på vår gård. Lite som en konstutställning faktiskt.


Vi har snö kvar på marken och temperaturerna vill inte riktigt tillåta bara huvuden så sonen har på sig en korvmössa. Tankar om den kan du läsa om i Himo and Me-bloggen.


Välkomna alla fåglar. Jag hoppas ni blir glada.

Kanske lika glad som pappa blir då han kör in på gården ikväll?

fredag 16 mars 2012

Disktrasor i linne, en följetong


Glad och nöjd. En stor kon med lingarn kan få tankarna att spinna i huvudet. Det svävar in en linneperiod i mitt liv och jag anar en framtida djup vänskap. Lite orolig är jag för kärleken till ullen som dominerat under flera år. Inte är jag väl otrogen? Eller är det som när man får andra barnet? Kärleken halveras inte.

Men om jag kastar loss och vågar svepas med i ivern, kreativiteten och drömmarna kanske resan till ålderdomen, eller rättare sagt mognaden, blir alldeles, alldeles underbar.

Det är såna här lite större tankar jag sitter och tänker medan jag virkar 30 luftmaskor som får bli början på nästa jordnära disktrasa. Resten av varven får bli stolpar.


När trasan är fyrkantig virkar jag fasta maskor hela vägen runt, men i hörnöglan får det bli hela fem maskor så går trasan att hänga på tork.


Det lite grova och stela lingarnet hotar ge skavsår, men med tålamod och lugn får jag njuta av stolpar med karaktär. En öppen struktur.


Det har hunnit bli några prototyper. Den svarta i lyxgarnet jag fick av mig själv på födelsedagen tänker jag testa själv, medan de andra två har fått åka till en fembarnsfamilj som redan har linerfarenhet. I utbyte har jag begärt kloka utlåtanden om storlek och struktur.

Kanske det här blir årets julklapp 2012?

måndag 12 mars 2012

Vävd disktrasa i lin


När jag frågat mig för hos vänner och bekanta om deras erfarenheter av disktrasor i lin har många berättat att dom köpt sådana. Kanske är det trasor liknande denna från Växbo lin som jag hittade i Judys underbara butik på Åland. När jag var liten hade vi gemensamma bekanta, Judy och jag, och hon mindes mig efter 30 år. Sånt är roligt när man är nästantant själv.


Trasan är tunn och stor. Jag kan gott tänka mig att den kan sköna till sig med många tvättar. I nyköpt tillstånd är den något tillrättalagd och stel. Men det är precis som det ska vara.


Skötselråden från Växbo gäller många olika produkter. Ju mer jag läser på och lär mig om linne desto mer går det upp för mig hur förträffligt det är. Passar till allt om man får tro de ivrigaste entusiasterna. Man kan till och med beskriva livet.


På diskbänken ligger min stickade disktrasa och på kroppen har jag min favorittunika. Tunikan har superfickor som är mycket tacksamma för en något disträ lärarinna. Jag kan bära mycket på mig under arbetsdagen, utom atlantångare och rymdraketer.

Lin är grejjen. Tro mig.

lördag 10 mars 2012

Filtade tossor


Vi har varit till Mommos verkstad. Där är det tovning som gäller. Hon lagar de underbaraste tvättmaskintovade filttossorna i det här landet. Fast jag är mycket jävig. Och mycket stolt!


Hon stickar stora, verkligen stora tossor, som hon sedan tovar i maskin tillsammans med ett par jeans som fått göra sitt på människokroppen. Numera är dom totalt söndertvättade, men bråkar med yllet i maskinen så bra att dom får vara kvar i tjänst. 40 graders vardagsprogrammet med bråkiga kompisar alltså. När jag var där tvättade hon två par på en gång.


Här är exempel på hur mycket tossorna krymper och slätas ut. När man tar ut dom ur maskinen är det viktigt att sätta mycket tid på formningen. Man ska komma ihåg att dom krymper lite när dom torkar.


Så istället för blommor till mor kan man ju alltid överräcka några nystan garn. Glad blev hon!


För hon är produktiv. Mycket produktiv.


Och om man stickar flitigt och mycket och ofta så nöter man på verktygen. Jag blir så full i skratt när jag ser hennes stickor. Dom är inte riktigt 8 mm längre...


Bra jobbat Mommo! Fortsätt i samma stil. Hoppas vi kan smitta fler.

Tossfeber är smittsamt nämligen.

fredag 9 mars 2012

Rikedomar och skatter

Mommo tovar tossor i maskin, men dessa yllepärlor tovar hon för hand med stort tålamod. För att kunna laga halsband och armband behövs ju också andra pärlor än bara ylle. Bästa sättet är att fynda gamla halsband på loppisar eller i väninnors garderober och byråer. Ett förödande klipp och skatterna trillar av tråden. Då kan man bli såhär rik.







Underbara skatter. Fantastiska möjligheter. Härliga kombinationer. Alltför långt hemifrån. Det tar ett halvt dygn att ta sig till Mommos från vår vardag. När vi är där njuter vi ordentligt.
Killarna jag har fött upp reagerade föga på rikedomarna, men jag kan tänka mig att en och annan tjej gärna skulle sätta sig ner och sortera en stund. Precis som jag.


För visst finns det möjligheter att göra fint.

Naturligt och återvunnet.

måndag 5 mars 2012

Stickutställning på Alandica

Stickutställing på Alandica Kultur och Kongress på Åland februari 2012. Texten är hämtad från utställningshäftet.




Katrina Maria Hansen, kallad Mia, föddes i den lilla byn Gjógv 1913.
Hennes stickade konstverk är producerade åren 1960-1980.


Hennes produktion upptäcktes av en tillfällighet av stick-designern Jóhanna av Steinum, en utomstående på den färöiska konstscenen. Även om Mia var okänd som konstnär, var hon välkänd och erkänd som en skicklig stickare, speciellt av tröjor till den färöiska nationaldräkten. 


Att sticka annat än bruksföremål har varit mycket ovanligt på Färöarna helt fram till de senaste åren. Stickning var ett hantverk för praktiska och funktionella saker, inte en konstform med ett estetiskt ändamål. Att skapa mönster och sätta samman färger så som Mia Hansen gjorde, var ohört i hennes tid.


 
K.M Hansen dog 2010 i en ålder av 96 år, och fick aldrig det erkännande hon förtjänat. Hon fick inte uppleva den stora uppmärksamhet utställningen fick när den öppnade i Nordens Hus på Färöarna i november 2010.


Eftertanke: Vilken återvinning. Vilket tålamod. Vilken matematik. Ibland blir man mållös.