Enochenhalvtimmesmössan

Jag är ofta, ofta in på Kyrkkaffebloggen och hämtar inspiration. Det här med enkla mönster för restgarner till små nymänniskor tilltalar mig. Att få fästa trådarna på en treochenhalvtimmesväst och vända lite och släta ut och tänka på en eventuell bärare är stunder som ger kraft att ta tag i vardagen. För min vardag är varm och lyxig. Mina bekymmer är små. De problem jag brottas med är inte livshotande.

Jag vill gärna vara med och göra världen bättre för fler. Nog kan jag mattas av tanken på att det är så många, otroligt många som ändå inte får hjälp, för jag räcker inte till. Men om jag tänker att jag kan hjälpa sju, min granne (superstickerskan) kan hjälpa tjugo och att det finns några hjälpare till, ja, då kan jag tänka att jag mäktar med min andel, min del av värmespridningen här i världen.

En med 4 mm och en med 5 mm stickor

På sista tiden har jag med glädje maskat av några treochenhalvtimmesvästar. Enklaste enkla för en dam i mogen ålder som ännu inte har tålamod att sy ihop saker. Med tretimmarsvästen är det en starttråd och en sluttråd om man använder samma garn hela vägen.

Men den lilla behöver ju en mössa också, tänker jag. Som matchar. Och så gör jag en första. Och en andra. Och en tredje. Ja, ni förstår.

Den är så rolig att göra att jag gärna delar med mig. När man gjort en mössa förstår man systemet och takten och kan enkelt byta garn eller storlek.

Varsågoda!

Enochenhalvtimmesmössan

Lång rundsticka 4 mm, samt passande mjukt garn, ca 25-30 g

• Lägg upp 10 maskor med 30 cm garn tillgodo för sömnad.
• Sticka 96 varv rätstickning så att det bildas 48 ”vallar”.
• Maska av alla utom den sista maskan.

Vrid på arbetet med maskan kvar på stickan och plocka upp 47 maskor längs långsidan.

Fördela maskorna 24+24 med magic loop, eller använd strumpstickor eller mindre rundsticka.

• ·         Varv 1: alla räta (totalt 48 maskor)
• ·         Varv 2: öka ut på valfritt sätt var fjärde maska. Jag föredrar att lyfta tråden mellan maskorna från föregående varv och sticka den vriden. (totalt 60 maskor)
• ·         Varv 3: alla räta
• ·         Varv 4: alla aviga
• ·         Varv 5, 6, 7: alla räta
• ·         Varv 8: alla aviga
• ·         Varv 9-12: upprepa varv 5-8
• ·         Varv 13,14: alla räta
• ·         Varv 15: *sticka 3 räta, 2 tills* upprepa varvet ut (48 maskor kvar)
• ·         Varv 16 alla aviga
• ·         Varv 17,18: alla räta
• ·         Varv 19: *sticka 2 räta, 2 tills* upprepa varvet ut (36 maskor kvar)
• ·         Varv 20: alla aviga
• ·         Varv 21,22: alla räta
• ·         Varv 23: *sticka 1 rät, 2 tills* upprepa varvet ut (24 maskor kvar)
• ·         Varv 24: alla aviga
• ·         Varv 25,26 : alla räta
• ·         Varv 27: *2 tills* upprepa varvet ut (12 maskor kvar)
• ·         Varv 28: alla aviga
• ·         Varv 29: alla räta
• ·         Varv 31: *2 tills* upprepa varvet ut (6 maskor kvar)

Ta av tråden och dra genom återstående maskor. Sy fast sprundet i resåren och fäst trådarna.

Värme till EN liten nymänniska. 

Linprodukter i köket

Det går en linblå sommarvind genom huset. Tankarna och händerna bearbetar lingarnets möjligheter. Frågan är om inte lingarn passar till allt. Med lite modifikationer.

Om nu linet har så underbar vattenuppsugande effekt kan det ju inte finnas bättre material för en handduk, tänker jag (efter tips från mycket smart väninna),  och lägger upp många maskor på stickmaskinen. Knittaxen rixraxar flitigt och trasan som bildas får direkt efter tillverkningen ta ett 60 graders bad tillsammans med jeansen i tvättmaskinen.

För att "väcka" linet behöver det få en rejäl omgång i 60 grader och efter det är vattenupptagningen mycket bra, tio gånger bättre än bomull.  Men här behöver ett varningens finger höjas. Linprodukter skall inte tvättas med mjuka kläder som hålls nära kroppen i de första tvättarna. Växtrester och fibersnuttar lossnar och kan klia infernaliskt. Jag vet!

Jag njuter så av den tuffa strukturen. Grovt och rejält. Kanterna vill inte riktigt följa mina vinklar och tankar utan lever ett eget liv. Vi kompromissar lite, trasorna och jag. Jag virkar en färgad linbård längs kanterna för att stadga upp och trasan lovar då att vara lite mer fyrkantig.

Om jag nu har både handduk och disktrasa i hemlagat utförande behöver jag ju självklart också en pannlapp. Vad gäller pannlappar är jag barnsligt förtjust i dubbelvirkning. Cecilia beskriver tekniken så bra att jag länkar till henne. På detta sätt blir lappen tjock och till och med fyrkantig. Med en liten röd kant byggs gemensam linje med övriga kökstextilier.

Så en liten lista:

• lingarn förbrukar mindre kemikalier än bomullsgarn och bambugarn vid tillverkningen,SMART
• lingarn kan hittas som inhemsk produkt, NÄRPRODUCERAT
• linprodukter har lång användningstid, HÅLLBAR UTVECKLING
• linprodukter kan komposteras när de tas ur bruk, EKOLOGISKT

Lin är alltså ytterst trendigt.


Äntligen är jag trendig! Är du?

Garnbombning på Stundars

Äntligen kom den efterlängtade dagen. På Stundars får jag alltid träffa glada pratsamma människor. Mitt hantverk idag lockade till lite mer humoristiska samtal. Det var inte bara en gubbe som kom fram och frågade om jag trodde lyktstolparna hade kallt, det var flera. Då försökte jag förklara att värmen som kom med detta garn inte skulle värma lyktstolpar utan insidan på betraktaren. Ofta stod en huld dam bredvid och log. Jag tror damerna kunde känna värmen på insidan lite mer automatiskt.

Jag sydde fast de stickade remsorna med fiskargarn som är stumt och går att hitta den dagen verket ska nedmonteras. Stora stygn. Mycket prat. Glada skratt. Och en och annan armbåge i sidan på livskamraten. Jag tror det var många som blev sugna på eget bus.

En stolpe blev luden och glad, en annan klassiskt blå. Den tredje fick lysa som solen.

Premiären gick alltså bra. Nerverna höll. Verket mottogs med värme. 

Nu återstår frågan vilket bus jag ska ställa till med på nästa hantverkardag den femte augusti...

Tips, någon?