Billy Gibbons hatt

Är ni bekanta med ZZ Top? Vet ni vem Billy Gibbons är? Vet ni hurdan mössa han bär?

Om  svaret är ja så vet ni mer än jag. Fast jag har blivit lite upplyst på sistone. Min mans vän kom med en försiktig förfrågan om jag kunde titta på en bild i hans telefon. Jag tittade snällt.

Då går den rackarn och frågar om jag vet hur man kunde göra en sån mössa. Den rackarn.

Förstår han inte att dylika utmaningar är som koffein och choklad. Man kan inte motstå.

Så nu sitter jag här och lagar korkskruvar.

En övningsmössa för att få in svingen.

Och om jag nu byter garn och sätter skruvarna tätare och lagar en kortare mössa så kan jag få det att likna. 

Visst!?

Hur gör man då?

Så nu blir det spännande att se om jag får en ny Billy Gibbons i bekantskapskretsen. 

Många skruvar blir det...

Tre vinnare - äntligen

Här är vinsterna som är på väg ut i världen. Tack vare bloggen tog Anna Braw kontakt med mig när det fanns planer på en ny bok. Hon frågade först om jag kunde tänka mig att bidra med produkter till fotograferingen och eftersom bokens mål är att värma många små i hela världen var det inget svårt beslut. Så lillkillen på pärmbilden har jag klätt med maskor. Stolt som en mormor.

Sedan har jag både provstickat och bidragit med text inne i boken. Så tacksam över att få vara med i ett sånt här tillsammansprojekt.

Ja,ja, ni väntar på lotteridragningen förstår jag...

 Mannen i mitt liv ställde snällt upp och drog vinnarna.

GRATTIS!

Seija och Ingamay får sina böcker på posten kommande vecka, men Helena, superstickaren, bor alldeles granngårds och är sällan in här på bloggen så henne får jag överraska själv. 

Nu kanske det infinner sig en liten tomhetskänsla. 

Spänningen släpper. 

Livet går vidare. 

Hur känner sig alla som inte vann en bok och som ändå längtat? 

Nu när solen skiner gratis så kan du hoppa över de köpta D-vitaminerna och köpa en bok istället. Värt varenda peng. Lovar!

Randigt ok på femtimmarskoftan

Det har blivit några femtimmarskoftor och treochenhalvtimmesvästar. Kusinerna med olika långa ärmar.

• Ett tacksamt mönster som är lätt att lära sig utantill, för det finns rytm och matematik i det. Sånt gillas. 
• Ett tacksamt mönster för det är så enkelt att lura in restgarnssnuttar. Små söta nystan garn som färgsorteras i glasburkar för att fröjda ögat. Där i burken blir de vänner och får tillsammans stickas in i ett äventyr på väg till en liten. 

För den som redan stickat femtimmarskoftan och förstått rytmen berättar jag att jag lägger in färgen på ökningsvarvet och det varv som stickas med aviga maskor. Grundfärgen få bilda "riller/rillor" (som det så fint heter på norska; eller var det danska?) och restgarnet får ge färg mellan dem. 

För den som ännu inte provat sticka en femtimmarskofta eller en treochenhalvtimmesväst utfärdas härmed en varning: Det är farligt att börja. Man kan bli fast. Beroende. 

Om jag väljer att använda samma restgarn för ränderna får tråden löpa med mellan förgbytena. Men om jag väljer att byta färg mellan varje "rill" blir det fästfest på slutet. Roligt det med.

Det var ett tag sedan jag stickade den här västen men den passar väl bra att avsluta med.

Med en hälsning från Finland till det svenska hockeylaget:

LYCKA TILL! 

Det kan ni behöva!

Ja, jag retas på gränsen till ohövlighet, men det får alla svenska läsare tåla. Kram på er!

För de ännu oinsatta: Hockey-VM avnjuts i mången TV-soffa dessa veckor och det blir många maskor stickade mellan målen. Fast guldmedaljerna är inte lika viktiga som landskampen mellan Sverige och Finland. Vem blir bäst?