Med vardagsvärme i tankarna sitter jag på jullovet och stickar. Ett nystan Austerman step i jeansblå toner var så mjukt och tilltalande att det ville bli ett praktiskt projekt. Sockor har jag mycket av, men små halsdukar som värmer runt nacken har jag inte tillräckligt av. (Nu ljög jag en vit liten lögn, för stora byrålådan i hallen är alldeles full)
När man stickar med mycket hål och krusiduller kan det färdgia resultatet ofta se anskrämligt ut när man maskat av.
Då har jag lärt mig att blöta ner hela projektet som får simma en god stund för att ullen ska dra in vatten i alla luftfickor.
Sedan breder jag ut den urklämda skapelsen på en handduk och låter den torka liggande. Jag vet många som spänner ut sina sjalar och scarfar hårt i detta skede. Blocka kallas det.
Så inte jag. Jag drar ut den lite lagom. Denna gång.
Så när halvvantarna i samma garn hoppar av stickorna har jag vardagsstassen färdig för januari.
Bara kylan skulle komma. Drag och kalla luftströmmar är det tillräckligt, men jag saknar snön om jag ändå skall lida mig igenom vintern.
Kom an bara. Jeanstanten är redo!
