lördag 7 juni 2014

Från loppis till vernissage


Första lediga sommardagen fick jag plötsligt fint sällskap. En ännu inte flygfärdig tonårskaja hade sökt skydd undan katterna bakom uthusdörren och gav sig tillkänna med små ljud. Vi samspråkade länge medan jag berättade för honom vad jag pysslade med.

Jag berättade om mina loppisfynd.


Ett helt och anspråkslöst nattduksbord.

 En lampa på fot där tyget gett upp.


Och en taklampa som troligen varit återbrukad redan en gång. 

Jag berättade om förfrågan om att medverka i en hantverksutställning där min uppgift skulle få vara att ge kontrast till det traditionella. Tekniken är traditionell med tillämpningen ny.


Så lampfoten fick bli mattsvart och skärmskelettet med. Virknålen fick bli mitt traditionella verktyg.

 

Och syntetiskt pälsgarn är mina trådar. Kajan vickade på huvdet så nyfiket medan jag pratade på.
 

Så nu har jag några "allseende ögon" kvar innan det blir vernissage veckan efter midsommar.

 
Så välkommen och sätt dig och läs en gammal Husmodern från 1946 i lampans sken.

Utställningen är ett samarbete mellan flera hantverkare och syftar till att lyfta fram Karin Rosendahls samling av gamla stickade textilier. 

24.6-15.9.  Stickade textilier ur Karin Rosendahls samling, Hemmersgårdens vind.

Efter att jag berättat färdigt övningsflög kajan rakt in i vår ytterdörr, kraschlandade,  hämtade andan och tog sats rakt in i verandastolpen, men när kattan kom smygande ännu en gång fick han luft under vingarna. Iväg flög han. Måste ha känts som dagen jag fick körkort. Härliga frihet.

Det händer nåt när nytt möter gammalt.

Det händer nåt när man övat färdigt.


Ha det!


4 kommentarer:

  1. Den lampskärmen vill jag se när den är klart. Det blir lite häftigt med pälsgarnet. Inte så slätt och ordningsamt utan lite mer vilt.
    Jag har ju använt pälsgarnet när jag virkat runt trådhjärtan och det blir jättefint (tycker jag).

    Du pratar med din lilla fågel och jag pratar med min gamla hare. Dom undrar nog vad vi är för ena mystiska varelser. Trots detta sitter de kvar och lyssnar. Det är kul.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag pratar med alla, besjälar det som finns i min närhet. Det blir så mysigt då. Och av kajor, harar och garnnystan får man alltid bra svar. Eller hur?

      Radera
    2. Absolut. Inget går upp mot sådana samtal.

      Undrar vad det beror på att när jag skriver nya inlägg på min blogg så syns det inte här i din blogglista. Mystiskt. Kanske ska ta och diskutera den saken med det gamla harskrället när vi ses nästa gång.
      Må gott!

      Radera
  2. Vilka trevliga samtalspartner ni har. Den söta skogsödla jag pratade med i fjol har inte dykt upp. Misstänker att han/hon tyvärr har slunkit ner i magen på min andra samtalspartner, grannens katt. Han som tycker att min bänk med månadssmultron är såååå mjuk och skön att gräva i och sedan gödsla.

    Ha det skönt i sommarvärmen!

    Nancy

    SvaraRadera