söndag 29 juni 2014

Mormorsrutor - kan dom ens bli för många?


Med restgarner som passion blir det lätt mormorsrutor. Tacksammare projekt för garnsnuttar är svårt att hitta. 

Även dom små garnpärlorna räcker till en lappbörjan.


För små lappbörjor kan man ha på lager. Färdigt fästa i en egen glasburk lockar dom till överraskande färgkombinationer.


Med en liten miniruta i handen väljs två färger till av de större resterna.  


Rutorna blir lite olika stora beroende på garnet, men virknålen är alltid en 4 mm. 



Och för att få fästandet roligare kan man ju ha som mål att fylla en glasburk. Baraföratt.


Rutorna får sedan ingå i projektet "Barnbarnsfilten" där varje ruta representerar ett minne av den äldre generationen (för varje människa är barnbarn till någon, men alla är inte mormor). Dessa minnen har besökare på Stundars hantverksdagar plitat ner samtidigt som de valde ut sin unika ruta som virkades in i den gemensamma filten. 

Heja restgarner.
Heja barnbarn.
Heja minnen.


Lappfabriken är långsam, men det gör rakt ingenting. Med tiden fylls det på med restgarner och urvalet färger blir större. 

Och med alltför rask takt kan fästandet bli tröttande. 

En snutt i taget vänner.



2 kommentarer:

  1. Jag älskar mormorsrutor. De är så fina och filtar/täcken med rutor blir som färgkaskader. Man blir glad i hela kroppen av dom.
    Är det bara ullrutor du tar emot?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag kör min egen filosofi och tänker att alla rutor ska få vara med, men de får gärna bli kompisar med varann så allas egenskaper räknas. Så annat än ull också, ja!

      Radera