tisdag 30 september 2014

Mycket är bra!


Kanske ni någon gång undrat varifrån ivern och produktiviteten kommer på den här bloggen. 

Nu kan ni sluta undra. Kära mor har skickat ett paket från den vackraste av öar till oss i familjen. Pojkarna hade önskat sig handledsvärmare "som inte såg ut som trosor i kanten". Och mormor levererar. Med besked. 

Underbara, rustika, stiliga handledsvärmare för grabbar som klarar sig utan rosa. Och sin vana trogen är det ju inte ett par per man hon ger, utan alla måste ju få välja, alltså många par. 

Mycket är alltså bra! Och det går i arv. 

Att det dessutom fanns fler gåvor i paketet gör ju mej ännu gladare. Gåvogarn från mammas väninna, telefonfodral, handledsvärmare med "troskant" i mörkt rosa och bara ljuvligheter alltihopa! 


Bilderna är något suddiga, men köket var inte ljusare än såhär idag. 


Tack mamma! Vi ska nog hålla oss varma i vinter. 

Älskar dej! 

5 kommentarer:

  1. Vilken kreativ mamma du har och som är omtänksam och tänker på er allihopa. Fliten går i arv ser jag.
    Nu behöver ni nog inte frysa när kylan kommer.

    SvaraRadera
  2. Ha ha ha så jädra roligt.....handledsvärmare utan troskant. Härliga killar du har.
    De orden kommer jag att fnittra åt länge. Och dom har ju rätt och din mamma hade gjort riktigt manliga handledsvärmare utan troskant så nu är väl grabbarna nöjda. Jag tyckte de rosa var väldigt fina.....med troskant.
    Du har ju att brås på, pappa, mamma och farmor så det är inte konstigt att du ligger i som en gnu. Och det bästa är ju att du får fart på oss andra också.
    Men nu har farten tagit slut och jag ska gå och knyta mig och fnissa lite åt troskanten på väg upp till kammar'n. Godnatt.

    SvaraRadera
  3. Mycket är alltså bra! Och det går i arv. - Vilket härligt arv, alltså.

    Seija

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, tacksam är mitt mellannamn. :)

      Radera
  4. Vilka uppslag du har! Jag vill bara börja med något, men har gett mig attan på att babyfilten i mormorsrutor ska bli färdig. Och det blir den - det är bara ett par rader kvar enligt Join-As-You-Go! Snabbt och trevligt! Sedan sitter jag väl en stund och begrundar garnhögarna och räknar enten tenten mellan stickor och virknål. Eller så blir det som vanligt flera projekt samtidigt. Så man inte tröttnar. Det klokaste vore ju att ta itu med något halvfärdigt, då blir det klart snabbare, som tre varianter på halsduk, ett par på sjal...

    Nancy

    SvaraRadera