torsdag 23 oktober 2014

Skotsk retur

Den som hängt med här i bloggen ett tag kanske minns försöket med projektväskan "The Flying Scotsman" som fylldes med garn och for iväg på uppdrag.

En av projektväskorna har kommit i retur nu och jag ombads huka då den landade. Nu har jag hukat och med utomstående hjälp och nyfikenhet öppnades dragkedjan för att se om det finns kex eller nåt annat smaskigt...


Inga kex den här gången... Så jag fick ta över innehållet i sin helhet.

Ett sköntmotskinnet-garn som inte är lika skönt att arbeta med är Teddy. Och om man sätter några nystan Teddy i en väska blir det mjukaste mjuka halsdukar och en mössa. Så garnets alla egenskaper är inte alltid de bästa. Men om resultatet, efter att ha fått behandlas av Österbottens envisaste händer, är detta, så må det vara garnet förlåtet.


Samma envisa händer har en vurm för mössor. Blå restgarner som övertalas att samsas till unika skapelser. Och med mössor är det så lyckligt att man bara behöver göra en. Sedan får man göra en ny. Spännande hela tiden.

(En liten parentes:
Så är det inte med sockor. Den andra sockan kan plötsligt bli så erbarmeligt tråkig att göra. Kallas SSS, Second Sock Syndrome. Ett syndrom jag själv lider av...)



Med en annan kurir kom bland annat dessa handledsvärmare. Lyfta maskor som vackert svingar sig runt arbetet. Det skulle vara kul att veta hur dom är gjorda...


Och ännu en dräkt för babylådorna får bli sista bilden på dagens gåvorapport.

Hoppas ni förstår om allt inte kommer med på bild.

Det flyger in väskor och påsar och lådor mest varje dag nu, för vi är i slutet av Värma Vuxna-satsningen. Jag börjar redan förbereda mig på den tid av tomhet och nästan hopplöshet som inträder då en milstolpe är avklarad. Låt det komma bara. Det går ju över, men det finns små stunder då man på riktigt tror att man aldrig ska kunna sticka med glädje igen. Så heja november. Välkommen bara. Jag ska elda i brasan, tända ljus, dricka gott och vänta tills anfallet går över.

Fram till dess tänker jag njuta av allt underbart jag får hålla i händerna, sortera och packa. Jag samlar alla goda tankar mellan maskorna och önskar hopp och värme till varje mottagare.

Det här är på riktigt vänner.

Det lilla, som blir stort.

Tack för er insats!

7 kommentarer:

  1. Second Sock Syndrome - symptomen låter mycket bekanta! Gäller också benvärmare, pulsvärmare, vantar. Enda gången jag inte drabbas av det är när jag virkar mormorsrutor, det kan jag virka hur många likadana som helst.
    Det finns en benvärmare, nummer 2, som väntar. Lär inte bli kvitt det problemet på annat sätt än genom att sticka den färdig. Men först brygger jag lite te och tänder ett ljus eller två.

    Höstmörker är till för att sticka och virka!

    Nancy

    SvaraRadera
    Svar
    1. Samma här. Mormorsrutor ligger utanför symptombilden :).

      Radera
  2. Det är därför jag nästan alltid stickar båda sockorna samtidigt med magic loop.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är ju också loopare av den orsaken. Men det finns begränsningar. Flerfärgssockar vill trassla för mycket. Det beror säkert på hur jag svänger garnen vid varvbyten, men jag har inte klurat ut ett alternativ som skulle funka.

      Radera
  3. Jag är precis urmodern vad SSS beträffar. Nu har jag dock ett par på gång på traditionellt maner, 2 stickningar helt enkelt!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Min farmor (en annan urmoder) körde också dubbla uppsättningar stickor och stickade på så sätt båda på en gång, så SSS har gått i arv.

      Radera
  4. Det är så himla kul att titta in här och se allt fint som blivit skickat till dig. Tack för fina bilder och målande text. Trevlig helg på er alla sticklingar och hoppas att ni mår gott.

    SvaraRadera