fredag 2 januari 2015

Gul tröja - ett experiment


Kanske för en treåring på väg mot fyra. 

Inspirerad av Anna Braw och hennes Två trådändars lilla kofta tog jag mig an en uppifrånochner-idé jag ruvat på en tid.

Tanken har varit att tillverka en tröja som "växer med barnet".
  • Oket är stickat i rätstickning som töjer åt alla håll.
  • Bakstycket är längre än framstycket så tröjan ser inte "för kort" ut när barnet blivit längre, och ett varmt ryggslut är bra för alla åldrar.
  • Det var meningen att muddarna i rätstickning skulle vara betydligt längre så att de går att använda uppvikta i början och utfällda i storläget. Av produktionsmässiga orsaker blev de kortare än tänkt.
  • Under ärmarna och i sidorna en bård med 4 maskor rätstickning som "drar ihop" tröjan för det lilla barnet men som smidigt växer till en trevlig detalj då barnet blir större.

Jag får nog träna rejält på de förkortade varven tills jag får en snygg övergång, men funktionen och formen är den jag ville ha.


Bården av rätstickning kan vid närmare eftertanke bytas till avigstickning så drar det ihop tröjan bättre. Och så får den bården gå ända ner till avslutet.

Jag har använt garnet  Gjestal Janne och 80 cm lång rundsticka på 5 mm.
Till upplägget tog jag siffrorna från Annas kofta men ökade på framsidan så att jag kunde sticka ihop knappkanterna samtidigt som jag knoppade av för ärmarna. På så sätt stickades kroppen i rätstickning hela vägen.

Det är inte många aviga maskor i den här tröjan och snabbt går det. Precis som jag vill ha det.

Detta är alltså en prototyp. En tröja där det var okej att göra försök och misstag.

Nästa tröja då?
  • Använd mindre sticka! Kanske 4,5 mm.
  • Bara aviga maskor i bården under ärmen och i sidorna.
  • Träna på förkortade varv och gör provlappar!
  • Kontrollmät tröjan och jämför med mönstermått. Är proportionerna rätt?
Sen skulle det ju inte vara helt fel att hitta ett livslevande barn att prova tröja på. Som vill prova. Som står ut med en tant som mäter och drar. Som svarar på frågor av produktionsmässig karaktär.

Nästa blir troligen grön. Hoppas farten håller i sig.


Till sist en liten bekännelse.
Till min skam får jag inte till bilderna bättre. Eller ska vi säga som det är så sätter jag inte tid på att lära känna kameran så pass bra att jag kan ta bilder även i mörkaste nordlig vinter. Lat helt enkelt. Och jag skäms och lider. Men jag sansar mig och inser att jag stoppar hela kreativiteten om jag ska vänta på de fina bilderna innan jag bloggar. Håll tillgodo. Jag försöker göra detsamma.


3 kommentarer:

  1. Vilken fin beskrivning! Jag ska försöka mig på en sådan, bara jag får ett par andra projekt klara. Och dina bilder är bra - ett av projekten är en filt som den du virkade i blått av restgarner. Jag hade gröna, studerade bilden och satte i gång. Så säg inte att dina bilder är dåliga!
    Bara filten blir klar så får du den och en drös med sockor av Solveig.
    God fortsättning på året!
    Nancy

    SvaraRadera
  2. Näru pinglan nu är du ute och cyklar.......det är inte ett dugg fel på dina bilder. Vi ser så bra det du vill visa och det är väl gott nog. Vi kräver absolut inte perfektion. Usch nej.
    Hur bra bilder det än var så ska jag nog i alla fall inte ge mig på tröjan. Det blir ett fall för tröjgarnmorskorna. Du vet de där suveräna damerna som trollar fram vackra tröjor fort som bara rackarns.

    SvaraRadera
  3. Tack hörni! Jo, bilderna fyller sitt syfte, men ger mej ingen kick.
    Och Bibbi, var och en vid sin läst. Då blir det kul för alla. (Hoppas ingen minns pippi-tröjan jag skröt om för lääänge sedan...)

    SvaraRadera