fredag 9 januari 2015

Januarivärme och traditioner


Det trillar in lappfiltar med jämna mellanrum. Tider som jag väntat på så länge. Att få samla tills det går att göra mycket på en gång, så att det räcker åt flera. Det gäller att hålla huvudet kallt, tysta ner "skyndaskyndatrollet" och våga släppa iväg lapparna på egna äventyr. Många filtar har det blivit och fler lär det bli. Så kan det hända de får sockor som sällskap när de återvänder.


Rejäla fotvärmare. Fina fotvärmare.


Sedan kan det trilla in tröjor också. Helt medveten om den stora arbetsinsatsen som krävs för att göra en tröja gapar jag av förvåning då jag plockar upp fler tröjor ur samma påse.


Full av beundran drar jag mig till minnes att händerna är fler än två där dessa kommer ifrån. I Korsnäs sitter alltså en grupp kvinnor med fart på maskorna. Jag har försett dem med garn i dagarna så att de får fortsätta.

Vågar jag mig på att påstå att den berömda Korsnäströjan har fått tillökning?

Traditionen att sticka tröjor är alltså stark i bygden och dessa damer är sannerligen traditionsbärare. 


Uppropet om tröjor och koftor för barn som är 2-4 år har verkligen gett utdelning. Jag får skicka dem till barnen i den takt de blir färdiga för det är ju nu på vintern de behövs.

Tack för alla gåvor denna vecka!

Vi fortsätter.

2 kommentarer:

  1. Vilka underbara koftor! Jag blir stum av förvåning och inser att jag inte ska konkurrera. Så många gånger som jag börjat på en tröja till mig själv och det blivit en sjal, så är det lika bra att direkt börja på en sjal eller halsduk. Det går snabbare så.
    Nancy

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi har olika storlek på tålamodet. Själv var jag på toan när det delades ut... Och halsdukar är behövda.

      Radera