lördag 11 april 2015

Årets Österbottning?


Hörni!

Nu har vi ställt till det igen!

Vårt uppdrag som garnmorskor har dragit blickarna till sig och nu har jag blivit nominerad till Årets Österbottning som en av 10 goda kandidater. Jag drog efter andan när de ringde från lokaltidningen Vasabladet och berättade att läsarna föreslagit mig (och samtidigt er).


För säkerthets skull sätter jag in lite röd granit här så att ålänningarna inte går och tror att jag tappat ålandshjärtat. För det är ålänning jag är längst inne. Men stolt över att få bo i Österbotten.

Själv tycker jag att vår andel är en del av det stora arbete som riktas mot asylsökande. Ni skulle bara veta vilka hjältar jag träffat när jag bygger mina nätverk. Människor som dagligen arbetar som medmänniskor och handledare. Människor som möter varje individ mitt i krisen, för det är just kris det är då man fått lämna allt och framtiden är suddig. Människor som bär väskor, möblerar lägenheter, håller kvinnokafé, sköter barnen, lär ut om finska samhället, fyller i papper, transporterar, kollar hälsan och medicinerar vid behov, visar var butiken finns, delar ut varma sockor, tröstar då tårarna rinner.


Var och en av oss garnmorskor har en liten andel i det stora arbetet, att måna om den lilla människan. Jag hoppas att denna uppmärksamhet kommer alla asylarbetande till del.

Inte bara Knappmakerskan utan också Göra någon varm, Hjälpvärme och Garn-Omtanke är lolaka grupper som arbetar för utsatta människor. Jag vet också att det finns en härlig grupp i Jyväskylä som håller många fötter varma.

4 kommentarer:

  1. Det var ett fint gäng du hamnat i. Var och en värd att vinna titeln. Men visst är det härligt att det du och vi gör blir uppmärksammat på ett bra sätt.
    Heja oss alla!

    SvaraRadera
  2. "Nu är det dags att välja årets österbottning. Bland alla inkomna förslag har en jury valt ut tio kandidater. Nu är det upp till dig att rösta." - Fint, Maria :) Jag hittade inte den sista röstningdagen. Vet du det? Det känns väl bra att människor bryr om och har märkt det fina, varma arbete.

    Seija

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror det var 26.4 som var sista dagen. Så var det nog...

      Radera
  3. Jag förstår din tvekan, Mia. Du kan väl inte glömma dina rötter heller. Men har du inte bott längst i Österbotten? Vi har ju snart haft förmånen att ha dig här i nitton år så jag tvekar inte att rösta. :-) Jen

    SvaraRadera