torsdag 7 maj 2015

Ett långt liv



Jag har burit på  mer än jag kunnat skriva om här på bloggen sista tiden. Min älskade farmor som jag berättat om tidigare har lämnat livet på jorden. 


 Hon kallade sig mogen för skörd efter ett långt och inte alltid lättsamt liv. Det finns så mycket kärlek i den hon var. 

Älskade, älskade. 


 Händerna har gått till vila. Jag får med tårar lära mig att leva vidare. Hon saknas mig.

Men hon finns kvar. I varje mintpastill, i varje flaska Pommac, i Fazers blå choklad, i garnet 7 bröder, i kokat kaffe, i måsarnas skrik, i dunkuddarna, i den rensade färska fisken, i glittret på vågorna.

Tack för allt farmor!


6 kommentarer:

  1. Jag beklagar din förlust. Men din älskade farmor kommer att leva kvar i ditt hjärta och i ditt hantverk. Och om jag inte minns fel så var det väl din farmor som stickat så otroligt mycket lappar som hon hade på lager. Det blir en fin minnesfilt som du kan kura under när det känns tungt.
    Vi får tänka på dem som lämnat oss med tacksamhet. Tacksamhet för att vi fått haft dem i våra liv och att vi fått lära oss så mycket av dem. Tacksamhet för all kärlek de gett.
    Nu har din farmors händer fått vila och vi som är kvar får sträva vidare. Var och en på sitt sätt.
    En varm kram till dig från mig.

    SvaraRadera
  2. Det sägs att sorgen och saknaden bleks med tiden, men jag vet inte. Kanske man bara lär sig leva med dem.
    Kramar!

    SvaraRadera
  3. Även jag beklagar din och familjens sorg, Maria.

    Seija

    SvaraRadera
  4. Beklagar sorgen. Det är alltid smärtsamt när nära och kära reser vidare till Nangiala. Hon är med dej i var maska och stygn. Stor kram till dej ♥

    SvaraRadera
  5. Åh... Din fina farmor..
    Stor kram i sorgen och saknaden!
    Carol från Borås

    SvaraRadera