tisdag 26 maj 2015

Skål!


Ett glas rött brukar det talas om. Den här varianten skålar jag gärna i.


Medan jag skålar fylls postlådan med paket. På några stenkasts avstånd sitter en flitig garnmorska och tillverkar fotvärme. Men jag undrar hur hon gör för att få sockorna så mjuka...


Själv stickar jag mest bara räta maskor. Det är sockperiod. Nu igen.


När jag hittar fina färger som ropar att dom vill med hem och bli sockor så får dom det.


Och när restnystanen längtar efter att få vara med i något större sammanhang får de så lov att samarbeta, precis som vi gör. Då blir helheten både färgrik och varm.


Om jag tar mitt glas med rött och häller ut innehållet så är det faktiskt en fjäderlätt sjal i kärleksknutar. Den är så stor att den pryder en vuxen och den ryms i min knutna näve. Fantastiskt!

Denna vecka räknar vi ner dagarna i familjen.

Skolpojkarna längtar, som sig bör, efter sommarlov.

Själv ska jag ta emot mitt yrkesexamensbetyg. En alldeles färsk Specialhandledare för barn och ungdom föds. På torsdag.

Skål!


3 kommentarer:

  1. Vilken vacker färg på sjalen. Fantastisk.
    Sockorna är ju kanoners. Jag gillar starka färger och det här är ju rena fyrverkeriet. Man blir glad av att handarbeta i färger.
    Så nu är du snart färdig med dina studier. I alla fall för nu.
    Skål för dig i rödaste rött i garnglaset.

    SvaraRadera
  2. skål och grattis!
    Och vilka ljuvliga färger! Det behövs färgterapi! I fjol en gång satt jag o stickade sockor i trist färg (beställning). För att få arbetet att löpa tittade jag på ett nystan i mina favoritfärger.
    Trevlig fortsättning på våren!
    Nancy

    SvaraRadera
  3. Grattis, Maria :) Det blir spännade att höra va som kommer att hända näst. Glad och varm sommar tillönskas.

    Seija

    SvaraRadera