onsdag 20 maj 2015

Väldigt viktigt


Jag drog i handbromsen lite. För att hinna ikapp. Inte för att kalendern är fulltecknad, utan för att livet slår kullerbyttor. Att mötas och skiljas är livets gång, men vissa gånger känns det lite mer och själen gör en volt. Vem är jag? Vad är viktigt i livet? Vad ska jag välja att göra av alla bra saker som finns att göra. För det är ju sällan så att det bara är att skala bort allt galet då tiden och kraften blir knapp utan jag måste skala bort bra saker. Riktigt bra saker. 

Livet är begränsat. Jag har inga superkrafter. Inte som dom på film i alla fall. Men jag lever ofta som om jag hade det. Utan marginaler med ett leende på läpparna och kämpaglöd i hjärtat. Men jag börjar mer och mer tro på att jag måste välja mitt liv nogsamt. 

På nattduksbordet ligger boken "Det är mycket man inte måste" som innehåller 77 krönikor av Tomas Sjödin (Libris bokförlag). Än en gång gör den mannen ett nedslag i mitt liv och min själ. Han får mig att tänka ett varv till och välja. Välja bort och välja riktning. 

Det finns förresten en dikt i hans bok "När träden avlövas ser man längre från vårt kök" som burit mig genom ett annorlunda föräldraskap. På engelska heter den "Heaven's Very Special Child". Ursprungligen skrev Edna Massionilla den dikten med Downs syndrom i tankarna, men för mig har den en mycket vidare betydelse. Tack Edna!

På en av mina turer i bloggvärlden landade jag hos Maria med bloggen "Lev mer på mindre" och hon läste också Tomas Sjödin. 

Om ni mot förmodan har missat det är han ganska trendig nu. Hans böcker kan varmt rekommenderas.

Stärkt av inbromsningen kan jag idag konstatera att vårt gemenskapsprojekt att värma medmänniskor är något som jag verkligen vill satsa på. Vi har ju så kul tillsammans. Vi gör nåt bra.


Det har trillat in påsar och lådor och postpaket och sagolik ullvärme som jag inte hunnit fotografera i sin helhet. 


Ni ska få en liten glimt av "skörden". Jag vet hur bra det är att få se att händernas verk har landat i Solf och jag brukar försöka hinna fotografera alla gåvor, men nu är det mesta insorterat i lagret utan kamera i näven. 


Tillsammans med gåvorna kommer det många kort och lappar med glada hälsningar från er. Jag samlar dem alla. Bläddrar och förundras. En riktig kraftkälla. Här visar jag bara en pytteliten del av allt som finns. Tack hörni!

Nu tror jag att jag är banan igen. Jag var bara in i depån en stund och bytte till bättre däck. Eller nåt...

Att välja är nämligen väldigt viktigt.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar