måndag 15 juni 2015

Vackert och kreativt i Kristinestad


Under Stickfrossan i Kristinestad fanns sängöverkast utställda. Jag kan berätta en hemlis och det är att jag har som ett litet livsmål att virka mig ett sängöverkast innan jag går ur tiden. Det ska bara bli "rätt tid" först.

Nu är det inte en hemlis längre...


Efter genomgång av de utställda hjältedåden, för så tänker jag mig att det är, har den rätta tiden tagit flera skutt närmare min nutid.


Efter en genomgång av alla arton vävstolar som stod uppställda i Hemslöjdsgården fastnade jag speciellt för denna matta. Rytmen och färgerna bröt mot min föreställning om trasmattor och det väckte något i mig. Tänk om jag skulle börja väva...


En vävstol som väckte många "oj!" och "fantastiskt!" var denna med en blivande rutig matta. Utan att kunna hela vävspråket kan jag ändå se att det är både vita och svarta varptrådar som tillsammans med inslaget(?) ger fler nyanser än de färger som vävs in. Tekniskt mer avancerat om jag förstod saligsuckarna och hummandena från de vävkunniga.


Tekniskt avancerad var också den jeansjacka som en av besökarna sytt själv. Varenda vinkel mellan de tillvaratagna jeanslapparna var rät och applikationerna var som akvareller målade på jackan.


Full av beundran njuter jag av andra människors händer och vad de åstadkommer.

Så vackert. Så inspirerande. Så mycket möjligheter. Så lång väntan på "rätt tid".

Men den kommer. Jag laddar och samlar i hjärtat.


7 kommentarer:

  1. Vilka fina alster. Det är lättare att virka sängöverkast, jag har åstadkommit två, det första under abiåret (det skolår då man skriver) studenten. Det är bara det att jag virkade för en smal säng, så den har aldrig använts. Inte nändes jag ha den som sittunderlag när sängen fungerade som soffa. Den andra fick mamma och pappa till en bröllopsdag (40 år kanske). Väva vågar jag inte börja med en gång till, man blir fast. I synnerhet om man råkar ha plats hemma för en vävstol, vilket jag lyckligtvis inte hade eller har.
    Midsommarhäslningar - en vit midsommarros (Finlands vita ros heter den i Sverige) doftar så fint här på bordet. Den hade nämligen markkänning och måste räddas undan gräsklipparen.
    Nancy

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag slarvade med genomläsningen, jag ville skriva att det är lättare att virka sängöverkast än att sticka en tröja som ser ut som en tröja när jag tar den på mig.
      Nancy

      Radera
    2. Och jag som inte stickat en tröja ännu... För mig handlar det nog om att hålla ut i längden, att bita sig fast i projektet fastän all världens intressanta projekt dyker upp i tankarna. För ett sängöverkast tar ett tag har jag förstått...

      Radera
  2. Min mormor virkade och stickade med stor förtjusning sängöverkast. Jag har minst tre stycken som jag fått av henne. Alla kusinerna (6 st) fick sängöverkast.
    Jag använder dem dock inte för de är så tunga att hantera tycker jag. Det är synd att de bara ligger i skåpen.

    Jag vävde lite förr. Köpte en vävstol som mannen fick montera ihop. Sedan lånade jag en bok på bibblan och lärde mig den vägen att sätta upp en väv. Varpade gjorde jag i ett allaktivitetshus vi hade på den tiden. Det var roligt. Jag tycker absolut du ska prova på att väva om du inte gjort det.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har kommit så långt att jag har en minivävstol och kan grundprinciperna för varpning. Det är inte racerfart, men sniglar kommer också framåt.

      Radera
  3. Hej Maria! Trevligt att träffas :) Du är så otroligt duktig och kreativ!
    OCH att du gör mycket för de behövande är beundransvärt! Dessutom alla de Garnmorskor du har omkring dig ... tummen upp!
    Har inte träffat M ännu ... men ska nog framföra skickningen! Tackar, blir nog bra :)
    Ha en Skön Midsommarhelg!
    H. Vivan

    SvaraRadera
    Svar
    1. Och tack för rutorna! Tänk att det som legat på sidan av livet ett bra tag får komma "hem". Nu har vi nog samarbetat bra!

      Radera