måndag 20 juli 2015

Ett steg i taget


Jag tar nödvändig tid för mig själv nu. Laddar om. Därför glesare inlägg. 

Sorteringssystemen i lagret förnyas för volymerna har ökat märkbart. Bara för att ni kan. 


Äntligen skiner solen mellan varven och jag kan arbeta ute på verandan. Det gör gott för dammet att få fria vingar så fort det föds. Sorteringen av restgarner, skapande av tomma utrymmen och egna förlustelser fyller dagarna. Utöver skötsel av fem karlar som ska matas med jämna mellanrum för att fungera. Lägg sedan kattuppfostran på det. Ni fattar. 


Sommardagar spinns ihop till en tråd. För att det är kul. För att det är roligt att lära sig nytt. För att långsamt är bra för själen när man laddar om.

Ha en skön vecka kära garnmorskor. 

Vill ni tänka på kommande tider, så tänk på vantar. Mycket vantar. 

Kram! 



4 kommentarer:

  1. Vad härligt det låter. Visst tar jag det lugnt själv också och har lyckats nysta en del garn utomhus. Går det inte får det vara. Vantar låter så besvärligt för mig, jag har väl lyckats åstadkomma ett par i mitt liv. Kanske nästa utmaning, när tröjan blir klar. När nu det sker, för tillfället är det en sjal i tunt garn som gäller varvat med mormorsrutor.
    Glad sommar till alla garnmorskor!
    Nancy

    SvaraRadera
  2. Jag är glad att du ger dig tid för dig själv. Det är så det ska vara. Och vi finns ju kvar här när du än tittar in. Vi försvinner inte.
    Jag är precis som Nancy inte någon fena på vantar så du lär inte få några från mig. Om jag nu inte ramlar över några på Röda Korset, stickade av deras sticktanter.
    Må gott och njut av din familj och dina kattor.

    SvaraRadera
  3. Oj, jag är heller ingen fena på vantar :) Det blir att träna. - Så fina och jämna trådar du spinner nu Maria. Glad sommar till er alla! Njut av sommaren trots vädret. Fördelen med att vi inte har 30 graders värme är att man inte blir så svettig om händerna när man handarbetar. För det gör man ju i alla väder :)
    Eva

    SvaraRadera
  4. Underbara fenbeprydda vänner. Jag tror att vanthjältar är lite mer tillbakadragna och blyga, för jag känner några och någon har tagit kontakt och frågat mer. Vanthjältarna har startat motorerna. Vi kan olika. Så är det bara. Och om var och en av oss gör det vi kan bäst och antar en eller två utmaningar per år så är vi till slut garnmorskemästare som på egen hand kan värma en egen människa från topp till tå. Tills dess får vi njuta av vårt samarbete, vara stolta över det vi åstadkommer och heja på varandra då utmaningarna verkligen utmanar.

    De människor vi siktar in oss på behöver sockhjältar, mösshjältar, lapphjältar, kärlekshjältar, bekräftelse och ullvärme. Det är vi så himla bra på. Tillsammans!

    Sådeså!

    SvaraRadera