lördag 14 november 2015

En grön oas


Näst efter ett ordentligt bastubad är det nog att sitta vid spinnrocken som bäst ger mig mina långa tankar tillbaka. Så många flygande trådar i huvudet efter arbetsveckan som behöver knytas ihop för att stilla sig och tillåta ro. 


Skumt novembermörker och jag gitter inte gå efter stora kameran. Jag skulle så gärna visa er glansen, färgskiftningarna och drömmarna som ligger på spolen ikväll. Ullen var otvättad då jag färgade den och mycket av ullfettet är kvar så mina händer blir bara mjukare för varje meter nyspunnen lycka. 


Under dagen har nyheterna berättat om allt annat än lycka och ro efter attentaten i Paris. Jag berörs. Funderar. Och förstår varför människor flyr långt bort, ända till Finland. 

Jag har en grön oas i mitt kök där tankar och trådar blir långa. En bubbla där jag tar igen mig för att möta vardagen. 

En vardag med trassliga trådar... 




1 kommentar:

  1. ♥♥♥ Förstår dej....jag kan inte spinna men alla som älskar garn och att handskas med garn förstår precis vad du menar....och det där med bastun förstår jag till fullo. Jag har lyckan av att kunna njuta av bastu ...det finns en här i fastigheten. Den utnyttas flitigt......av mej.
    Önskar dej en skön stickhöst. Soili.

    SvaraRadera