söndag 7 februari 2016

En egen lördag



Sommarminnen smyger sig in i mitt eget garnrum. I Kristinestad öppnas portarna till gårdar och sevärdheter för en större publik varje sommar. I somras hade jag äran att medverka i den Stickfrossa som Hemslöjdsgården stod värd för under dessa dagar.

I somras skrev jag såhär om hur gott det var att få vara med.

Tittar ni noga på bilderna i inlägget så ser ni samma filt som på bilden. Det blev nämligen så att filten fick sin början då och innan jag packade ihop allt för hemfärden åkte filten på helt egen rekreation. Garnmorskehänder har vårdat och virkat. Det har fått ta tid. Jag vill igen lyfta fram att vi inte har bråttom, bråttom hela tiden. Det är friden och kärleken som ska styra.

Då kan det bli så att en filt påbörjas i juni och blir levererad lagom till snösäsongen. Det ger perspektiv. För om vi ska hålla ut i längden måste vi lägga undan brådskan. Det är klart att jag pockar och lockar efter stora sockor och barnvantar med jämna mellanrum, men arbetar vi smart så kallar vi in grannen till hjälp. Ingen ska behöva känna att ogjorda projekt blänger otåliga blickar efter oss då vardagen tar sitt. Låt oss lita på att det vi gör är mer än inget. Att allt är hemåt.


I plastbackarna i hyllan fem par herrsockor, ca dussinet par damsockor, resten barnsockor. Vuxensockorna åker iväg så fort det blir lite mer. Det är så snöpligt om många blir utan vid utdelningen. Portioner om 40-50 par sockor är idealet. 


Den ogjorda julstädningen utförde jag igår. Efter att ha fått skicka iväg stora mängder restgarner till olika stickgrupper på mottagningscentralerna så att de har material att ta i händerna och efter att ha sorterat alla sockor och plastpåsar (det blir mycket av den varan när jag fått tömma era leveranser) kunde jag pusta ut och försöka sammanfatta läget. Det mesta som kommit in är levererat till de som behöver värmen. Jag har lite halsdukar kvar och många par barnsockor som säkert räcker en bra bit in i nästa vintersäsong :).

När det kommer in varor blir det oftast så att jag packar om allt. Barnstorlekar, damstorlekar och herrstorlekar. Mössor, vantar och sockor. Babykläder, filtlappar och färdiga filtar. Restgarner, stickor och lakan. Mängderna har varit enorma. För om jag berättar att jag samlat de begagnade plastpåsarna ni levererat i och att det då blivit fem plastpåsar fulla med plastpåsar! Förstår ni då hur mycket som strömmat genom lagret? Förstår ni då hur många människor som fått en värmehälsning? Då är inte papperkassarna och pafflådorna medräknade. Och projektväskorna som åker iväg fulla med garn och återkommer fulla med kärlek är också utöver plastpåsvolymerna.

Fattar vi?

Jag har sedan länge tappat bort uppföljningen. Hur mycket har vi tillsammans lyckats samla ihop och dela ut? När sockorna gasade iväg över 200 tappade jag räkningen. Det var länge sedan...

Borde jag införa vägning av ullvärmen? Hur många sockpar går det på 7 kg? Vantar på 4 kg? Filtar på 35 kg?

Sådana tankar en lördagseftermiddag i ett rum som jag gett till förfogande för gemenskapsprojektet. Aldrig trodde jag detta...

Nu har jag stannat upp och sammanfattat lite för min egen skull. Det är dags att än en gång släppa taget och lita på att det blir bättre än man någonsin kan tänka.

Mitt största tack till alla garnmorskor som är med och gör skillnad!! 



2 kommentarer:

  1. Vilken solglad filt! Behövs verkligen i det gråruskväder med duggregn och ishala gator och trottoarer vi har i dag. Det blir en sommar i år också.
    Inte tror jag att någon av oss stressar, när du kommer med dina upprop. Vi får bara nya idéer om vad vi kan göra. I vår egen takt.
    Kram Nancy

    SvaraRadera
  2. Jätte bra tidpunkt att städa! Det ska man ju göra inför det kinesiska nyåret,
    många hälsningar, Petra

    SvaraRadera