fredag 27 maj 2016

Att landa mjukt


Fredagar är bäst! 

För på fredagar stundar bastu, efterlängtad återhämtning och tid med familjens alla varelser. 

Bästa minuterna spenderas just nu med minstingen. Vi kallar honom Torsten. Tills vi är säkra på att det är en han. Torsten får så kallade "ryck" och "hepulianfall" för det är så små katter upptäcker världen. 


Bara för att minuten senare ligga och sova som ett litet knyte. För det är så små katter växer. 

Då gäller det att sitta stilla. Precis vad jag vill. På fredagar. 

Arbetsveckorna är utmanande men fyllda med bra saker. Förläggningen som gett mig arbete och meningsfullhet läggs ner om en månad. Alla människor jag fått jobba med sedan september har alla fått en egen plats i hjärtat. Att nu tänka på att vi ska gå nya stigar, åt olika håll, tar på krafterna. Jag vet att vår tid tillsammans gjort något med oss. På insidan. Det värmer. 

Ändå finns sorgen närvarande. Det är okej. Men den äter tid. Tid att sortera tankar. Tid att återhämta sig. Tid att ta emot det nya i livet.



Då är det bra med ett litet Torstenknyte. 

Han påminner mig om det viktiga. 

"Hjälp mig då att vila tryggt och stilla..."

7 kommentarer:

  1. Vilken gullig liten Torsten - eller vad det ny blir då. Den lilla mjuka varelsen är precis vad vi behöver just idag. Man blir ju lycklig bara att se katten, tänk att ni har Torsten hemma hos er. Ha en mycket trevlig veckoslut.

    Seija

    SvaraRadera
  2. Maria. Vad har hänt med "Bekräfta att du är inte robot?" Det har blivit mycket svårt att se va bilderna föreställer. Fast jag har nya glassögon och allt :)

    Seija

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är automatiska bilder från blogger som jag inte kan påverka. Sätt på dej gamla glasögonen! 😜

      Radera
  3. Men dra på trissor vilken raring. Det var den sötaste lilla Torsten jag någonsin sett.
    Nog skulle man behöva en liten sådan där nu.
    Då kanske även människan kunde få vila tryggt och stilla.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Just denna Torsten sköter sitt uppdrag med bravur. Han visar att det går att vila, förströsta och vara nyfiken på livet fastän framtiden är oviss. Må det komma många Torsten i din väg Bibbi. Kram!

      Radera
  4. Vilken gullig liten krabat! Hjärtat bara smälter! Fint att du har denna tröst i bedrövelsen över att behöva skiljas från dina nya vänner. Nyss fick vi besked om att samma sak händer här i våra trakter, Östnyland.
    Jag önskar dig kraft i ditt jobb!
    Kram Nancy

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, tack! Jag har ju alltid varit inställd på att vi skiljs åt, på sätt eller annat, men det blev ett nytt sätt som jag inte förberett mig på. Känner med alla som drabbas.

      Radera