torsdag 10 november 2016

Lagerpåfyllning i kylan


Vi som redan har levererat en rejäl portion i höst är snart redo för en leverans till. Ni är bara så fantastiska.


Jag öppnar påse efter påse och sorterar i skilda lådor. Vuxensockorna börjar närma sig hundrastrecket. Igen. Om jag tänker mig en leverans i början av december så har vi några veckor på oss att tillverka värme för den omgången. Självklart tar jag emot ullvärme efter det också, men det skulle kännas bra att ge värmen när den behövs bäst. 


Då skulle jag vilja puffa för vantar och mössor i alla storlekar. 


En garnmorska har tagit på sig att virka ihop filtar av alla mormorsrutor. Här är resultatet av en påse fylld med rutor och tre nystan Nalle i blått. När hon lämnade in denna tog hon en ny påse med sig hem. Den var betydligt färggrannare. Ska bli kul att få se hur det blir. 


En annan filt som kommit in är så solgul och glad. Ränder av "star stitch" ger liv till ytan utan att det blir oroligt. Riktigt lyckad kombination av garn och virkmaska. 


De allra minsta får också påfyllning av värme. Ordentliga koftor i olika storlekar. 

Vårt viktigaste uppdrag är de små. Alla barn har fått sockor och det räcker till fler par per barn. Men händerna och huvudena behöver mer värme. Tröjor och koftor ser jag som en bonus. Det går åt så mycket garn, tid och tålamod till dem att bara de allra ivrigaste garnmorskorna gör sådana. Mycket välkomna är dom, men nog slår fem mössor högt också. Eller två par vantar. 

Vi tar vara på våra talanger och allt från en enkel halsduk till spetskoftor är välkomna. Men jag tycker om att tänka praktiskt och rättvist. Det finns ungefär 600 personer, de flesta ovana med vårt klimat; barn (som blivit ett år större sedan i fjol), tonåringar, kvinnor och män som gärna tar emot en liten värmegåva. Även om det finns aktiva stickgrupper där asylsökande aktiverar sig så hinner inte alla fötter bli varma genom den verksamheten. Men den som har använt ett par varma ullsockor kan bli motiverad att lära sig göra egna. Tänk om alla skulle få nånting i alla fall. Vi har alla chanser att lyckas i höst/vinter. 

Nu vill jag påminna om att vi pausar med ullsockor till barn. Det kommer in stora mängder och jag sätter i lagret, men jag kan inte föra mer än vad som behövs till Mottagningscentralen. Så gör gärna tumme istället för häl så blir det ett par vantar, eller skarva med ett nystan till så sockan blir längre än 24 cm. Då värmer vi fler med samma mängd garn. 

"Bättre en vante i Kristinestad än tio par sockor i lagret."

Stort tack till alla givare, gamla och nya. Det är fantastiskt att få vara med och styra ett maskineri som troget puttrar på. Hur långt ska vi åka?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar