När jag landar hemma efter en mycket intensiv juni kommer jag genast i kontakt med Annica och när vi kommunicerat färdigt så är jag igen fylld av iver och kraft att fortsätta fylla små delmål. Jag sorterar informationen i huvudet, gör upp strategier, går igenom lagren och laddar om medan jag njuter av planerna.
Att då få tipsa om att vi åtminstone behöver mer vantar, alla storlekar, för att fjolårets set för vuxna var mycket uppskattade och att vantarna i lagret är räknade och funna för få. Ännu.
Sen vet jag att flera av er är hejare på annat än vantar. Men en vantpuff är för att få igång vanthjältarna, för dom finns och behöver få veta att det är deras tur att trycka på gasen.
Hav tålamod. Snart är det andra hjältars tur att trycka på gasen. Mösshjältar, halsdukshjältar, sockhjältar och sjalhjältar. Jag ska bara räkna lite först. Och tjuvstarter är tillåtna.
På bilden syns mina senaste vantar. De är stickade efter Novitas mönster med indisk tumkil.
Jag valde damstorleken och kan tänka mig att den storleken passar de flesta damer, men min skapare visste nog att jag skulle arbeta med händerna så han gav mig extrastora. Därför ser vanten lite liten ut, men jag vill ändå visa den suveräna passformen som tumkilen ger. Dessutom är det riktigt roligt att sticka den, för den är lite mystisk innan man fattar knixen. Jag måste dock tillstå att jag förenklade ökningarna genom att sticka främre och bakre maskbågen i ökningsmaskan. Då slapp jag lyfta och knixa. Två stickmarkörer är också bra att ha.
Fler vantmönster:
Om någon vill ha en extra utmaning är herrfingervantar efterfrågade av herrarna själva. De förstår att de tar tid att göra, men de är de bästa att använda. Tänk om jag skulle...
Min mamma och min mormor var helt suveräna på att sticka vantar. Men nu har alla dessa vantar slitits ut och jag är kass på att sticka vantar.
SvaraRaderaHeja alla er som är så kanonduktiga vantstickare. Jag tittar på era vackra vantar och njuter av att se alla gamla mönster och de nya färgerna.