Julinsamling Sister's Finland

Inför julen 2011 fick jag förfrågan om jag ville vara med och värma medmänniskor. Det ville jag. Som följd av detta fick jag också i år ett mejl tillsammans med många andra av Lilians vänner.

Såhär skrev Lilian:

Hej!

Jag har inte kommit mig för att pålysa Sister´s Suomi-Finland r.f´s insamling till julpåsar åt behövande kvinnor ännu (har ställt ut en låda i lilla salen i Metodistkyrkan - (Fredsgatan 12, 65100 VASA, Finland) . Jag kommer att samla in sakerna 11.11 och föra dem vidare för distribution.

Det är alltså igen frågan om julklappar - julpåsar - åt kvinnor (åt kvinnorna själva denna gång) som vistas på fängelse, skyddshem och liknande. Julklapparna ges åt kvinnorna själva och distribueras av Sister´s ordförande Jeanette Ljungars till de olika organisationerna som sedan delar ut till kvinnorna. Målet är att samla ihop till 300 påsar. Det finns en del företag som sponsorerar och ger varor till påsarna, nytt för i år är att Dress like Marie i Oravais kommer att skänka kläder till julklapparna.

Vad kan man ge? Jo: stickat (vantar, sockor, mössor, halsdukar, sjalar ... hinner du inte sticka själv kan du också köpa), hygienartiklar (tandkräm, tandborste, duschgele, deodorant, shampoo, balsam ...) eller kosmetika. Det kan också vara anteckningsblock, penna, färgpennor ... Sådant som kan vara trevligt att få i julklapp. Om du hellre vill betala in en slant kan du höra av dig så berättar jag hur du gör.

Hör av dig till mig om du vill vara med!

Kramar i höstrusket,

Lilian



Ja, nu känner ni kanske inte just min Lilian, och jag ska inte ge er alla hennes uppgifter, men jag vill visa att det går att göra skillnad. Det är sådana här initiativ jag önskar fler av. Det behövs en pratsam person som har gott kontaktnät och en organisationstalang. Ett insamlingsställe behöver vara ganska centralt för att det ska vara enkelt att skänka, kanske också på "obekväma" tider.

• För en sjal kan göra skillnad när ensamheten kryper på. 
• Ett par sockor gör natten varmare. 
• Fina vantar och matchande mössa kan ge ett litet hopp om framtiden.

Behövs det en Lilian i din stad? 

Då kan du bli en. 

För min Lilian behåller jag!

Tågsockor- en modifikation

Vilket härligt nystan tänkte jag när jag såg detta sockgarn i butiken. Snabbt ner i korgen och tankarna på tunna vuxensockor för nedstämda startade. "Det här ska bli fint", tänkte jag.

Men icke!

När färgerna får breda ut sig hysteriskt på en större yta blir betraktaren alldeles matt och då botas inga nedstämdheter överhuvudtaget. Det blev bara hemskt när jag provstickade.

Vad göra?

Om man stickar små saker, som babysockor, kanske det fungerar?

Här har jag modifierat mönstret till Tågsockorna, som också kallas Tuulasockor, så att jag kan sticka båda på en gång från tårna och uppåt. Behändigt så det förslår.

Den randiga baksidan ger försmak om färgrikedomen. Ett lugnare alternativ än stora ytor.

Den här sista bilden är tagen sent på kvällen med mobilen, så färgerna kommer inte fram så bra.

När man stickar små projekt räcker garnet längre. Det blir många par småsockor.

Utan nedstämdhet.

Stora stickor

För ett tag sedan ville jag prova kvastskaftvirkning, Broomstick Lace, och köpte mig ett par trästickor modell större. Trumpinnar är ingenting jämfört med dessa bjälkar.

Jag är inte redo att visa mina provalster i kvastskaftsvirkning för en större publik. Ni får vänta.

Men när stickorna är lediga och kreativiteten slår till kan man fundera på hur ett tjockt garn ter sig stickat med dessa. Jag valde ut ett nystan akrylgarn passande till 8-9 mm stickor och började.

Det tog inte länge förrän jag hade en mjuk och fin halstub som går att vira två varv runt halsen.

Och se vad maskorna är härliga, vilken struktur!

Mer stor struktur fixar den här tjejjen.

Behålla själv eller julklapp? Det är frågan...

Elastisk avmaskning

När jag stickar sockor blir båda färdiga samtidigt så fort jag avmaskat resåren.

Hurra!!

Men det har tagit många försök och misstag innan jag har hittat en avmaskning som är tillräckligt elastisk för mina fina ben. Ofta har hela sockan suttit som en smäck och jag har vänt och vridit på fötterna och varit mäkta stolt. Men så fort sockan ska på eller av märks det att avmaskningen är för spänd.

Glädjedödare.

Men nu har jag en glädjespridare istället.

Cat Bordhi, en sticktant av högre skolan, har många filmer på YouTube om tips och trix och när jag provade "Jeny´s Surprisingly Stretchy Bind-Off" föll bitarna på plats. 

Nu maskar jag av resår, men också mycket andra projekt, med just denna metod.

Som sjuksköterskan sa: " Tänk vad lite omslag kan göra gott."

Jag kan inte annat än hålla med.