tisdag 6 december 2016

Filtar - för njutning


En rejäl filt i sköna färger. Tyvärr syns inte glittret i bild, men fler av rutorna har extra bling som lyfter filten till ett lyxexemplar.


I samma sändning kom en filt till i precis lika sköna färgkombinationer. Rester som får blomma och komma till nytta.


Av alla de smårutor som kommit in under en lång tid (se hit Nancy) har en garnmorska monterat ihop med grafitgrått. En filt helt i min smak. Skulle passa hemma hos oss, men den här ska också få åka iväg söderut och värma en medmänniska. 


Ännu längre söderifrån kom sommaren och mellanlandade i Solf. Jag njuter och förundras över all skicklighet som finns bland oss. Så blir jag pyttelite avundsjuk på tålamodet som jag saknar. Men det vänds snabbt till glädje över att vi är många som använder våra gåvor tillsammans. Och då blir det stort och bra. 


Jag kröp nära nära för att riktigt njuta av blomsterprakten. 

Visst är det fina filtar!!

Heja alla filtmakare!

söndag 4 december 2016

Påfyllning






När det kommer till påfyllning i lagret blir jag lika lycklig varje vecka. Paket efter påse öppnas och fram dyker ullvärme och kärlek.

Stort tack till alla som bidrar.

Ni är bäst!

söndag 27 november 2016

Blandade karameller i advent




Nu var det länge sedan jag berättat om vad som händer i min garnvärld. Första advent har firat sin ankomst med ett ymnigt snöfall här i Österbotten. Då är det bra med mössa. Speciellt bra med en restgarnsmössa.

Puttesnuttar av tunna sockgarner har fått bli en gladmössa. Istället för resår är nedre kanten invikt och uppsydd så det bildas ett dubbelt lager just över öronen. Glädjen består av färgkaskaderna och känslan av att ta tillvara. Nöjd.


Även fötter behöver sin uppmärksamhet och det har blivit fler par sockor avmaskade, men trådfästningen väntar på inspiration. Som vanligt. Här Circle Socks till en alldeles speciell vän.


Just nu är det mycket sockrester som tas tillvara. Här randat från två nystan med tå, häl och resår från ett tredje.


Men också helt nyöppnade nystan har fått vara med. Härliga Kaffe Fassett har valt ut färgerna till dessa och jag gillar nog allt han komponerar i färgväg. Modigt och ibland överraskande. 


Ibland behöver ögat få vila på mer fridsamma färger och detta grönskiftande garn får bli helt släta sockor sk "vanilla socks" som jag fått lära mig att de heter på engelska. Lite som vaniljglass. Enkelt och raka rör. 


För att visa att jag inte helt fastnat i sockgarnsträsket presenterar jag här mina nya stickor som ännu inte fått sitt uppdrag även om inspektören Ponsse nyfiket undrade om jag är vid mina sinnes fulla bruk. Vi får väl se vad jag hittar på...


För stunden viker jag mycket tid till lugn och mys. Majlis och Torsten hjälper gärna till.

Utöver garnhändelser finns det ett par glädjeämnen jag kan dela med mig av. 

  • Det har kommit in mycket gåvor de senaste veckorna. Så mycket att jag planerar leverera till Kristinestads mottagningscentral nu i december. Har du något som du önskar få med i den sändningen är det bra om jag får det innan den 7.12. 
  • Jag har fått nytt jobb! Hurra, hurra! Deltid och tidsbegränsat men ack så skönt att vara med i svängarna igen.  Nya jobbet med all ny information som ska in i huvudet tar ganska mycket krafter så det blir inte bloggat så ofta. Men jag vet att ni förstår.

Stort tack för alla gåvor, stort och smått. Somt hemlevererat till dörren, annat per post i mjuka paket. Vi har många människor att värma så vi fortsätter oförtrutet sticka in värme och kärlek i maskorna. Det som inte hinner med decemberleveransen levereras senare. 


Med önskan om en fridfull advent. 

Jag tänker ge min hemmatid till att elda i köksspisen, tända lite ljus, sticka och dricka gott kaffe. Varvat med ett bastubad nu och då. 




lördag 12 november 2016

Sysselmuffarna har landat




Jag är av den bestämda åsikten att sysselmuffar hör hemma bland blommiga kaffekoppar och rynkiga, erfarna händer. Åtminstone de tio första som fick landa mitt i kaffepausen på Folkhälsans gruppboende i Smedsby.


Händerna kröp in och värmde sig, kände efter om det var just den här som var bäst. Många av mottagarna undrade blygt över priset, men då de övertygades om att muffar är en gratis extrabonus spred sig leendena över ansiktena. Just den här muffen hittade hem direkt. "Den här vill jag ha! Får jag den?" Såklart!


Det var ofta lite spännande att sätta in händerna i muffen för det dök upp överraskningar lite här och där. Förundringar och småskratt över tokigheterna förgyllde dagen.

Många var ju hantverkare själva som hade stickat och virkat i yngre dagar. Jag fick berätta hur muffarna var tillverkade, hur många maskor som lagts upp och vilket garn som kunde köpas var. Men när frågorna upprepade sig tredje gången passade jag på att ställa några egna frågor.

Jag frågade en av damerna om hon någon gång virkat ett helt sängöverkast. Hon svarade att så kunde jag ju inte fråga. Jahapp. Istället skulle jag fråga henne hur många sängöverkast hon virkat. Glimten lyste i ögonvrån. Samtidigt meddelade bordsgrannen att hon virkat åtminstone sex överkast. Stolta över händernas verk. Förnöjda.

När jag sedan steg upp för att ta mig hemåt blev jag tagen under armen och förd till ett rum.


Där berättades med stolt stämma om det finaste överkastet som sparats för eget bruk. Hur remsa läggs till remsa genom en finurlig kedja av virkade bågar. 


Tänk ändå vilka samtal som kan födas på en kafferast, strax efter att sysselmuffarna landat. 

Varm i hjärtat och glad över personalens glada tillrop och planer på egen tillverkning får jag hålla tummarna för att sysselmuffarna hittar till fler kafferaster och kalla händer. 

Och tänk om jag också skulle virka mig ett sängöverkast... 

torsdag 10 november 2016

Lagerpåfyllning i kylan


Vi som redan har levererat en rejäl portion i höst är snart redo för en leverans till. Ni är bara så fantastiska.


Jag öppnar påse efter påse och sorterar i skilda lådor. Vuxensockorna börjar närma sig hundrastrecket. Igen. Om jag tänker mig en leverans i början av december så har vi några veckor på oss att tillverka värme för den omgången. Självklart tar jag emot ullvärme efter det också, men det skulle kännas bra att ge värmen när den behövs bäst. 


Då skulle jag vilja puffa för vantar och mössor i alla storlekar. 


En garnmorska har tagit på sig att virka ihop filtar av alla mormorsrutor. Här är resultatet av en påse fylld med rutor och tre nystan Nalle i blått. När hon lämnade in denna tog hon en ny påse med sig hem. Den var betydligt färggrannare. Ska bli kul att få se hur det blir. 


En annan filt som kommit in är så solgul och glad. Ränder av "star stitch" ger liv till ytan utan att det blir oroligt. Riktigt lyckad kombination av garn och virkmaska. 


De allra minsta får också påfyllning av värme. Ordentliga koftor i olika storlekar. 

Vårt viktigaste uppdrag är de små. Alla barn har fått sockor och det räcker till fler par per barn. Men händerna och huvudena behöver mer värme. Tröjor och koftor ser jag som en bonus. Det går åt så mycket garn, tid och tålamod till dem att bara de allra ivrigaste garnmorskorna gör sådana. Mycket välkomna är dom, men nog slår fem mössor högt också. Eller två par vantar. 

Vi tar vara på våra talanger och allt från en enkel halsduk till spetskoftor är välkomna. Men jag tycker om att tänka praktiskt och rättvist. Det finns ungefär 600 personer, de flesta ovana med vårt klimat; barn (som blivit ett år större sedan i fjol), tonåringar, kvinnor och män som gärna tar emot en liten värmegåva. Även om det finns aktiva stickgrupper där asylsökande aktiverar sig så hinner inte alla fötter bli varma genom den verksamheten. Men den som har använt ett par varma ullsockor kan bli motiverad att lära sig göra egna. Tänk om alla skulle få nånting i alla fall. Vi har alla chanser att lyckas i höst/vinter. 

Nu vill jag påminna om att vi pausar med ullsockor till barn. Det kommer in stora mängder och jag sätter i lagret, men jag kan inte föra mer än vad som behövs till Mottagningscentralen. Så gör gärna tumme istället för häl så blir det ett par vantar, eller skarva med ett nystan till så sockan blir längre än 24 cm. Då värmer vi fler med samma mängd garn. 

"Bättre en vante i Kristinestad än tio par sockor i lagret."

Stort tack till alla givare, gamla och nya. Det är fantastiskt att få vara med och styra ett maskineri som troget puttrar på. Hur långt ska vi åka?

tisdag 8 november 2016

Fästförberedelser


Nöjd och glad har jag landat hemma igen efter sticklägret på Pörkenäs. Många nya vänner och bekantskaper. För att förenkla för mig själv valde jag att sticka bara med räta maskor. Det var ett klokt val. Dessa sockor har 10 varv av vardera färgen. Som ni förstår finns det dolda saker på insidan. Fästförberedelser.


De allra minsta resterna som jag visade innan lägret ville bli en mössa istället för sockor. Det gick jag med på. Tyvärr pratade jag bort mig efter en god början på lägret, men fick ta nya tag då jag kom hem igen. Den svarta nederkanten kommer att vikas in och sys fast så att det blir varmare över öronen. Jag gjorde ett försök att sticka ihop kanten med själva stickningen men gav upp. Så har jag gjort tidigare, men den här gången var uppläggningen mörk och knepig och jag hade svårt att hitta alla maskor i rätt ordning. Då är det enklare att sy då mössan har avmaskats i toppen. 

Sen lite undringar...

Blev det fler maskor gjorda eller ord pratade på lägret? 

Jämnt skägg skulle jag säga. 

Tänk dig fyra-fem radiokanaler på hög volym och närmare 30 stickningar igång samtidigt. Nästan hela tiden. 

Maten var fantastisk, sällskapet likaså. Husmorsvilan lyckades. 

Nu får vi se vad november för med sig i övrigt i garnväg. 

Många metrar och mycket färg hoppas jag.

Sticka lugnt!





tisdag 1 november 2016

Stickläger på Pörkenäs lägergård


En sen avbokning blev min lycka. Jag knep en plats på Sticklägret i Pörkenäs som startar på torsdag. Jeee!

Med många garntokiga damer samlade blir det troligtvis mycket prat och det bästa jag kan välja då är sockor. Såna kan händerna sticka fastän munnen är upptagen. 


Till nytta blir de också för yngsta sonen har lagt sig till med den god vanan att använda tunna ullsockor. Vi drar samma storlek och nu behövs fler par. 


Till min lycka är han inte det minsta blyg med färgerna utan tar gärna på sig riktiga glädjespridare. Köpte för ett tag sedan några nystan Opal sockgarn och jag måste säga att jag verkligen gillar det. Stadiga sockor fastän de är tunna och erfarenheten säger att de dessutom är mycket hållbara. 

Det betyder att jag laddar med sockgarn och tålamod för sticklägret. Många rester betyder många trådar att fästa. Med det är väl fäst vi ska ha. Hela förlängda helgen. 

Mikaela har ordnat flera stickläger tidigare som varit mycket populära och det finns en Facebook-grupp om man vill hålla sig uppdaterad om kommande läger. Jag vågar rekommendera på förhand. 

Ha det så gott så hörs vi efter husmorsvilan. 

Kramar!


söndag 30 oktober 2016

Virkad filt på diagonalen


Två ivriga granskare kollar storleken på den diagonalvirkade filten som just blev färdig. För något inlägg sedan berättade jag om finfint garn som kommit med en sändning söderifrån och början på en filt fanns på bild. Nu har jag virkat och virkat och försökt använda alla tre nystan utan att bli utan metrar på slutet. Jag lyckades. 


Nytvättad och uppsköljd med en liten skvätt helt vanligt hårbalsam ligger den nu på tork. Bredden blev 74 cm. 


Och längden nästan 89 cm. Nästan 90 cm kan vi också säga. 

Storleken är snäppet mindre än det jag siktade på, men då garnmängden bestämmer storlek kan det bli såhär. Tror nog ändå att den kan bli riktigt bra åt en liten som behöver ullvärme i vinter. 

Funderar på att sy fast ett bomullsband med symbolen för handtvätt på filten. Vattenfast tusch och handritad bild. Ska se om jag hittar band i lagret till den torkat. För med äkta ullvärme är det så att det koncentreras i en tvättmaskin. Och kraftig koncentration av värme betyder att den krymper betänkligt om den inte handtvättas. 

Mönstret är C2C, eller corner to corner och det finns många bra filmer på nätet att titta på om man vill lära sig tekniken. Enkelt och rytmiskt. Det har varit riktigt kul att se hur färgerna växer fram. 



fredag 28 oktober 2016

Dekorerade sysselmuffar



Det har blivit många sysselmuffar gjorda senaste tiden. Mycket beroende på den kurs som hållits på Stundars. Kurskväll två var det så dags att låta fantasin få stort utrymme. Basmuffarna var tillverkade och bordet fullt av knappar, band, bollar, ringar och garn.


Vissa sysselmuffar hade redan mycket stimulans inbyggd. Utsidan full av krumelurstruttar och insidan mjuk och skön för händerna med två sorters ludet garn. Muffen är tung som en katt. Minst.


Med mormorsrutor och knappar med olika struktur kan goda minnen väckas till liv.



Den här sysselmuffen är randad med många olika sorters garn som känns helt olika för fingrarna. Några små parkeringsplatser för händerna finns både på insidan och utsidan.



Ett band med rörliga pärlor och en bjällra ger dessutom lite ljud. 


En extra varm bävervän är skön att ha i famnen. Han behöver säkert klias bakom öronen. 


Den allra mjukaste sysselmuffen på vår kurs är en kanin som har en morot fäst inne i magen. 


Och tänka sig! I andra änden av magen finns en lite kaninunge.


Vi hann inte dekorera alla men vi  planerade en del för de odekorerade muffarna. Den här sysselmuffen ska få mormorsrutor med stora knappar fastsydda lite varstans. Möjligheterna är oändliga. Det är bara att släppa lös fantasin. 

En sysselmuff behöver vara varm och hålla formen. Själv gillar jag att den blir tung också. Som att ha katten i famnen. Under tillverkningen händer det att det blir en liten sysselpaus. Med händerna instuckna i muffen sprider sig värmen i kroppen och tankarna får ro en stund. 

Jag vet inte om vi lyckats fullt ut men målet är att alla sysselmuffar ska vara tvättbara och att detaljerna ska vara säkert fästade så att det verkligen sitter kvar. Vi har verkligen försökt. Men vi är ju nybörjare. Dessa sysselmuffar kommer att lämnas in till Folkhälsans gruppboende i Smedsby och jag hoppas att vi om ett tag kan få lite respons av brukarna. 

Det är snabbt och enkelt att kroka muffar även med tjockare garner. Så för den som vill lära sig krokning är det här ett bra sätt att öva. Bara raka stycken som sys ihop. 

Kursen är härmed avslutad och resultatet tio nya sysselmuffar på väg till sysslolösa händer. 

Men det här var ju bara början. 

Fler sysselmuffar åt folket!




torsdag 20 oktober 2016

Annas två trådändar


Äntligen kom jag till skott.

Under åren som garnmorska har jag provat på otaliga koftor för små människor.  En stor inspiratör och stickstartare är Anna Braw med bloggen Ett varv till. Hon har utvecklat en baskofta som heter "Två trådändars lilla kofta" med logisk och enkel teknik som ger utrymme för fritt skapande och kreativitet.

Grundtanken är att endast behöva fästa två trådar. Allt stickas i ett stycke. Genialt.

För ett tag sedan var jag i kontakt med Anna och hon löpte vidare på möjligheter till nya varianter. Hon nämnde att en V-ringad kofta/tröja vore kul.

Då började tankarna mala. Inte tog det länge förrän några prototyper var gjorda. På tredje eller fjärde försöket fick jag till något jag är ganska nöjd med. En V-ringning som fäst ihop "dubbelt" mitt fram och som har en dekorationsrand i rätstickat som löper ner över magabollen.

På bilden en provtröja. Det betyder att jag stickar i ett restgarn för billig peng. Då är jag friare att experimentera än om jag skulle sticka i ett "riktigt" tröjgarn. Misstagen retar mig inte och jag behöver inte harmas om det blir helt tokigt. 

Nästa steg är en tröja i ull som är maskintvättbar. Har inte bestämt färg ännu, men det känns som om den vill bli grå...

Bloggen lever lite i skymundan ett litet tag till. Allt väl alltså, även om det är glest mellan inläggen. 

Kramar till alla! 

Maria