söndag 15 januari 2017

Vårterminen har startat


Efter några lugna veckor runt julhelgen märker jag att det kliar i garnmorskefingrarna igen. Jag har fått ta emot paket på posten och fått hemlevererat till dörren. 


Några frågar efter mer lappar och rutor till filtar som de med glädje monterar.


Trots att det går åt många rutor till en filt så kunde jag packa en ny väska med rutor och monteringsgarn och så gjorde vi ett byte. 


Även lappfiltar blir till. Jag vet en garnmorska som älskar att leka med färger och som verkligen får ihop intressanta kombinationer som är sköna för ögat. 



Just nu har jag mest "tråkiga färger" i garnlagret men väntar på att få fylla på. Tur då att det finns färgglada lappar och rutor som humörhöjare.

En orange papperslapp väntar på att få komma till posten och bli utbytt mot ett paket. Enligt förhandsvarningen är det garn på gång i det paketet.

Sen vet jag att en väska med värme väntar på att bli upphämtad i Vasa.

Många småärenden som ska passas in i kalendern. Försöker hålla huvudet kallt och komma ihåg allt. Fast jag har nog hemstickad mössa. Och snuttminne.

Hoppas era maskor ger er njutning!

Maria

lördag 7 januari 2017

Fylla behov


Underbar värme som jag hämtade från posten idag. Tack!

Det blev en leveransrik höst. Vi har tillsammans på var sitt håll låtit händerna arbeta med en medmänniska i tankarna. Många medmänniskor till och med. Det har resulterat i mer än jag någonsin kunde önska. Jag häpnar då jag får öppna ännu en påse med värme och sortera och räkna och se högarna växa. Lite i taget. Tills de är så stora att det blir trångt i lagret. Då brukar jag kontakta Annika och fråga vad som behövs. Ofta tackar hon ja till allt vi har. För det finns behov.

Mössor, vantar, sockor och halsdukar går direkt till leveransväskorna, medan annat som lagom stora filtar, babydräkter, -mössor, -sockor och -vantar får vänta på klarsignal lite längre.

Även filtlapparna och mormorsrutorna är sådant som ibland får vänta lite på nästa steg. Till min lycka har det alltid dykt upp någon garnmorska som frågat om hon får hjälpa till att göra filtar. Då brukar det bli lite större filtar åt skolbarn eller vuxna. Senast idag blev jag kontaktad om att två nya filtar var färdiga. Och att mer garn önskades.

Babylådorna, som är vår huvudprodukt, med filt, kofta, byxor, vantar, dubbla mössor och dubbla sockor är en standardiserad produkt som ska hålla hög kvalitet och vara likvärdig. Därför är jag noga med att vänta in rätt färgkombinationer och filtstorlekar så att mammorna som får lådorna ska känna att det är bra och rättvist. Det kan jag göra genom att vi inte har bråttom.

Att vi hinner sticka varma vantar, sockor, mössor, halsdukar och tröjor åt de små och stora barnen är också viktigt. Dessutom har vi så gott vi kunnat försökt fylla kvinnornas och männens behov av värme. Och vi har värmt en hel del vuxna också.

Inför detta år har jag funderat mer på finansiering av råvaran garn. Jag har genom åren kunnat ta emot garngåvor och en del garnpengar har kommit in från donatorer som på så sätt vill vara med och hjälpa till. Själv har jag sålt av mitt lager handfärgade garner och låtit pengarna gå in i projektet. Men nu är det länge sedan jag färgade och det tar tid att sälja också.

Min önskan är att alla som behöver skulle få hämta garn och att de inte ska behöva känna sig begränsade av kostnaden. Men det gör mig också lite stressad att se garnlagret sina. Tack och lov har det inte varit tomt ännu. Och häromveckan fick vi en större garngåva på 6 kg grått inhemskt ullgarn med förstärkning.

Härliga tider!

Just nu stickar jag provlappar och tvättar i maskin så att jag vet hur garnet beter sig innan jag skickar ut det till villiga händer. Men jag tror att det kunde passa som riktiga raggsockor. Tillsammans med lite restgarner i skaften kan det bli uppåt 60 par!

Ja, såna tankar en dag i januari. Långt. Spretigt. Reflekterande. Framåtsträvande. Hoppfullt.

För jag tror att vi gör skillnad. För någon.

Som vanligt är jag ordlös och utan större berättelser efter en större leverans. Orden fastnar. Formar sig inte. Vill bo kvar i mitt huvud ett tag till. Men jag är viss om att de till slut inte kan hålla sig längre. Och då skriver jag mer på bloggen.

Vi fortsätter. Var och en på sitt håll. Var och en med kärlek i hjärtat.

Kramar.

Maria

onsdag 28 december 2016

Mellandagsleverans


Nu tömdes lagret igen.

Det är en speciell känsla som infinner sig varje gång jag får skicka iväg allt vi gjort. Det blev mycket. Nu igen.

I baksätet på bilen finns ännu två blå kassar och två pappersväskor fulla.

Tacksam. Förvånad. Stolt. Inspirerad. Varm.

Från en försiktig början för några jular sedan till detta. Två stora leveranser inom kort tid precis då värmen behövs som bäst. Jag minns då jag önskade att vi skulle ha färdig värme i lagret innan värsta kylan. Vi är där nu. Personalen på mottagningscentralen kan på kort varsel förse tex ett barn med mössa, vantar, sockor och en varm tröja då januarikylan slår till. Hemlagad omsorg.



Den här julen har gett mig mycket betänketid. Och garntid. Jag har stickat sockor som vanligt. Och tänkt på framtiden. Hur fortsätter vi? Vilka former behåller vi och hur utvecklar vi oss?

Det får nog bli uppstädning i lagret och strategiplanering dessa sista dagar av året.

Några stora tankar snurrar redan nu.

Med växande ilska över hur människor i vårt land hamnar i kläm kan jag drabbas av uppgivenhet. Små stunder. Men vi är många som vill förbättra. Många som på olika sätt protesterar mot en hård värld. Det kan kännas futtigt med ett par sockor då livet står på spel. Jag tänker att vi får olika uppdrag i livet. Vår andel är att ge hopp. Direkt till människan. En omsorg om kroppen, hälsan och nuet. Andra får uppdraget att stå på barrikaderna. Slåss och strida för långsiktiga mål. För en bättre värld. För flera.

Alla behövs.

Med önskan om ett Gott Nytt År.

För den lilla människan och för vår värld.

Maria


tisdag 13 december 2016

Packad och glad!


Lagom till "den stora packardagen" kom en stor sändning från garnmorskorna i Korsnäs. De har under många år levererat underbara barntröjor och så även nu. På bilden även bidrag från fler tröjleverantörer. Fantastiskt.

Tidigare i höstas packade jag en stor, stor sändning men hoppades att vi skulle hinna med en till innan julen. Det gör vi.

På min lista står det:

  • 6 stora filtar
  • 37 småfiltar (som tyvärr är för små för babylådorna där jag önskar uppemot 80x100 cm, men som fungerar bra som liggunderlag i vagnar och på riktigt små som ligger stilla. 
  • 61 mössor i blandade storlekar
  • 38 halsdukar/ sjalar
  • 64 par barnvantar (Hurra!)
  • 30 par vuxenvantar
  • 15 barntröjor
  • 27 par damsockor
  • 67 par herrsockor (Hurra!)
I förra sändningen skickade jag rejält med barnsockor så jag ska höra efter om det behövs mer innan jag packar från vårt STORA, STORA lager. 


För att visa hur mycket barnsockor det finns visar jag här min jumbolåda med en enda socka i.



Efter att ha sökt upp alla väskor och påsar med barnsockor blev lådan knökfull. Med råge. Så alldeles fantastiskt jobbat! En uppskattning är ca 200 par. Mer än tillräckligt alltså.

Här vill jag inflika att jag förra veckan gav bort ca 30 par till en lokal församling som samlar julgåvor till familjer i utsatt läge. Vi gör skillnad på fler fronter.

Detta betyder att man gärna får sticka vantar, mössor och annat fint ett tag nu. Barnsockor finns i överflöd i lagret.


Sammanlagt åtta väskor från en blåvit firma i nejden plus någon stor papperskasse. Vill inte göra stor reklam, men dessa väskor lossnar för en billig peng och kan återanvändas på mottagningscentralen.

Vi har gjort det igen. Inget av detta skulle vara möjligt utan alla garnmorskors fantastiska insatser.

Superdupertack!

Nu väntar jag bara på samtalet om när en bil ska komma och hämta upp allt.

Nu kan vi ta lite jullov om vi tycker. När jag orkar ska jag reda upp i lagret igen. Det är betydligt lättare strax efter leverans. Men det blir nog efter julen det.

För en stund sedan nystade jag upp ett handfärgat hallonrött sockgarn. En stor kopp te och tända ljus får bli kvällens melodi medan jag lägger upp för ett par njutarsockor.

Med önskan om en fridfull fortsättning på advent.

Maria


tisdag 6 december 2016

Filtar - för njutning


En rejäl filt i sköna färger. Tyvärr syns inte glittret i bild, men fler av rutorna har extra bling som lyfter filten till ett lyxexemplar.


I samma sändning kom en filt till i precis lika sköna färgkombinationer. Rester som får blomma och komma till nytta.


Av alla de smårutor som kommit in under en lång tid (se hit Nancy) har en garnmorska monterat ihop med grafitgrått. En filt helt i min smak. Skulle passa hemma hos oss, men den här ska också få åka iväg söderut och värma en medmänniska. 


Ännu längre söderifrån kom sommaren och mellanlandade i Solf. Jag njuter och förundras över all skicklighet som finns bland oss. Så blir jag pyttelite avundsjuk på tålamodet som jag saknar. Men det vänds snabbt till glädje över att vi är många som använder våra gåvor tillsammans. Och då blir det stort och bra. 


Jag kröp nära nära för att riktigt njuta av blomsterprakten. 

Visst är det fina filtar!!

Heja alla filtmakare!

söndag 4 december 2016

Påfyllning






När det kommer till påfyllning i lagret blir jag lika lycklig varje vecka. Paket efter påse öppnas och fram dyker ullvärme och kärlek.

Stort tack till alla som bidrar.

Ni är bäst!

söndag 27 november 2016

Blandade karameller i advent




Nu var det länge sedan jag berättat om vad som händer i min garnvärld. Första advent har firat sin ankomst med ett ymnigt snöfall här i Österbotten. Då är det bra med mössa. Speciellt bra med en restgarnsmössa.

Puttesnuttar av tunna sockgarner har fått bli en gladmössa. Istället för resår är nedre kanten invikt och uppsydd så det bildas ett dubbelt lager just över öronen. Glädjen består av färgkaskaderna och känslan av att ta tillvara. Nöjd.


Även fötter behöver sin uppmärksamhet och det har blivit fler par sockor avmaskade, men trådfästningen väntar på inspiration. Som vanligt. Här Circle Socks till en alldeles speciell vän.


Just nu är det mycket sockrester som tas tillvara. Här randat från två nystan med tå, häl och resår från ett tredje.


Men också helt nyöppnade nystan har fått vara med. Härliga Kaffe Fassett har valt ut färgerna till dessa och jag gillar nog allt han komponerar i färgväg. Modigt och ibland överraskande. 


Ibland behöver ögat få vila på mer fridsamma färger och detta grönskiftande garn får bli helt släta sockor sk "vanilla socks" som jag fått lära mig att de heter på engelska. Lite som vaniljglass. Enkelt och raka rör. 


För att visa att jag inte helt fastnat i sockgarnsträsket presenterar jag här mina nya stickor som ännu inte fått sitt uppdrag även om inspektören Ponsse nyfiket undrade om jag är vid mina sinnes fulla bruk. Vi får väl se vad jag hittar på...


För stunden viker jag mycket tid till lugn och mys. Majlis och Torsten hjälper gärna till.

Utöver garnhändelser finns det ett par glädjeämnen jag kan dela med mig av. 

  • Det har kommit in mycket gåvor de senaste veckorna. Så mycket att jag planerar leverera till Kristinestads mottagningscentral nu i december. Har du något som du önskar få med i den sändningen är det bra om jag får det innan den 7.12. 
  • Jag har fått nytt jobb! Hurra, hurra! Deltid och tidsbegränsat men ack så skönt att vara med i svängarna igen.  Nya jobbet med all ny information som ska in i huvudet tar ganska mycket krafter så det blir inte bloggat så ofta. Men jag vet att ni förstår.

Stort tack för alla gåvor, stort och smått. Somt hemlevererat till dörren, annat per post i mjuka paket. Vi har många människor att värma så vi fortsätter oförtrutet sticka in värme och kärlek i maskorna. Det som inte hinner med decemberleveransen levereras senare. 


Med önskan om en fridfull advent. 

Jag tänker ge min hemmatid till att elda i köksspisen, tända lite ljus, sticka och dricka gott kaffe. Varvat med ett bastubad nu och då. 




lördag 12 november 2016

Sysselmuffarna har landat




Jag är av den bestämda åsikten att sysselmuffar hör hemma bland blommiga kaffekoppar och rynkiga, erfarna händer. Åtminstone de tio första som fick landa mitt i kaffepausen på Folkhälsans gruppboende i Smedsby.


Händerna kröp in och värmde sig, kände efter om det var just den här som var bäst. Många av mottagarna undrade blygt över priset, men då de övertygades om att muffar är en gratis extrabonus spred sig leendena över ansiktena. Just den här muffen hittade hem direkt. "Den här vill jag ha! Får jag den?" Såklart!


Det var ofta lite spännande att sätta in händerna i muffen för det dök upp överraskningar lite här och där. Förundringar och småskratt över tokigheterna förgyllde dagen.

Många var ju hantverkare själva som hade stickat och virkat i yngre dagar. Jag fick berätta hur muffarna var tillverkade, hur många maskor som lagts upp och vilket garn som kunde köpas var. Men när frågorna upprepade sig tredje gången passade jag på att ställa några egna frågor.

Jag frågade en av damerna om hon någon gång virkat ett helt sängöverkast. Hon svarade att så kunde jag ju inte fråga. Jahapp. Istället skulle jag fråga henne hur många sängöverkast hon virkat. Glimten lyste i ögonvrån. Samtidigt meddelade bordsgrannen att hon virkat åtminstone sex överkast. Stolta över händernas verk. Förnöjda.

När jag sedan steg upp för att ta mig hemåt blev jag tagen under armen och förd till ett rum.


Där berättades med stolt stämma om det finaste överkastet som sparats för eget bruk. Hur remsa läggs till remsa genom en finurlig kedja av virkade bågar. 


Tänk ändå vilka samtal som kan födas på en kafferast, strax efter att sysselmuffarna landat. 

Varm i hjärtat och glad över personalens glada tillrop och planer på egen tillverkning får jag hålla tummarna för att sysselmuffarna hittar till fler kafferaster och kalla händer. 

Och tänk om jag också skulle virka mig ett sängöverkast... 

torsdag 10 november 2016

Lagerpåfyllning i kylan


Vi som redan har levererat en rejäl portion i höst är snart redo för en leverans till. Ni är bara så fantastiska.


Jag öppnar påse efter påse och sorterar i skilda lådor. Vuxensockorna börjar närma sig hundrastrecket. Igen. Om jag tänker mig en leverans i början av december så har vi några veckor på oss att tillverka värme för den omgången. Självklart tar jag emot ullvärme efter det också, men det skulle kännas bra att ge värmen när den behövs bäst. 


Då skulle jag vilja puffa för vantar och mössor i alla storlekar. 


En garnmorska har tagit på sig att virka ihop filtar av alla mormorsrutor. Här är resultatet av en påse fylld med rutor och tre nystan Nalle i blått. När hon lämnade in denna tog hon en ny påse med sig hem. Den var betydligt färggrannare. Ska bli kul att få se hur det blir. 


En annan filt som kommit in är så solgul och glad. Ränder av "star stitch" ger liv till ytan utan att det blir oroligt. Riktigt lyckad kombination av garn och virkmaska. 


De allra minsta får också påfyllning av värme. Ordentliga koftor i olika storlekar. 

Vårt viktigaste uppdrag är de små. Alla barn har fått sockor och det räcker till fler par per barn. Men händerna och huvudena behöver mer värme. Tröjor och koftor ser jag som en bonus. Det går åt så mycket garn, tid och tålamod till dem att bara de allra ivrigaste garnmorskorna gör sådana. Mycket välkomna är dom, men nog slår fem mössor högt också. Eller två par vantar. 

Vi tar vara på våra talanger och allt från en enkel halsduk till spetskoftor är välkomna. Men jag tycker om att tänka praktiskt och rättvist. Det finns ungefär 600 personer, de flesta ovana med vårt klimat; barn (som blivit ett år större sedan i fjol), tonåringar, kvinnor och män som gärna tar emot en liten värmegåva. Även om det finns aktiva stickgrupper där asylsökande aktiverar sig så hinner inte alla fötter bli varma genom den verksamheten. Men den som har använt ett par varma ullsockor kan bli motiverad att lära sig göra egna. Tänk om alla skulle få nånting i alla fall. Vi har alla chanser att lyckas i höst/vinter. 

Nu vill jag påminna om att vi pausar med ullsockor till barn. Det kommer in stora mängder och jag sätter i lagret, men jag kan inte föra mer än vad som behövs till Mottagningscentralen. Så gör gärna tumme istället för häl så blir det ett par vantar, eller skarva med ett nystan till så sockan blir längre än 24 cm. Då värmer vi fler med samma mängd garn. 

"Bättre en vante i Kristinestad än tio par sockor i lagret."

Stort tack till alla givare, gamla och nya. Det är fantastiskt att få vara med och styra ett maskineri som troget puttrar på. Hur långt ska vi åka?

tisdag 8 november 2016

Fästförberedelser


Nöjd och glad har jag landat hemma igen efter sticklägret på Pörkenäs. Många nya vänner och bekantskaper. För att förenkla för mig själv valde jag att sticka bara med räta maskor. Det var ett klokt val. Dessa sockor har 10 varv av vardera färgen. Som ni förstår finns det dolda saker på insidan. Fästförberedelser.


De allra minsta resterna som jag visade innan lägret ville bli en mössa istället för sockor. Det gick jag med på. Tyvärr pratade jag bort mig efter en god början på lägret, men fick ta nya tag då jag kom hem igen. Den svarta nederkanten kommer att vikas in och sys fast så att det blir varmare över öronen. Jag gjorde ett försök att sticka ihop kanten med själva stickningen men gav upp. Så har jag gjort tidigare, men den här gången var uppläggningen mörk och knepig och jag hade svårt att hitta alla maskor i rätt ordning. Då är det enklare att sy då mössan har avmaskats i toppen. 

Sen lite undringar...

Blev det fler maskor gjorda eller ord pratade på lägret? 

Jämnt skägg skulle jag säga. 

Tänk dig fyra-fem radiokanaler på hög volym och närmare 30 stickningar igång samtidigt. Nästan hela tiden. 

Maten var fantastisk, sällskapet likaså. Husmorsvilan lyckades. 

Nu får vi se vad november för med sig i övrigt i garnväg. 

Många metrar och mycket färg hoppas jag.

Sticka lugnt!