Det var en gång en tröja...

 Det var en gång en herrtröja som var så stor och varm att inte ens kung Bore frös i den. Den hade stickats med kärlek, men ingen ville längre bära den... Hela tröjan slumpades bort på loppis för alltför billig peng med tanke på kärleken den fortfarande bar.

Efter lite pillande och saligt dragande kunde många nystan läggas till garnlagret. Där fick dom vänta. Och vänta länge. Men kärleken kan vänta...

Efter lång väntan fick garnen äntligen ett nytt uppdrag.

En femtimmarskofta stickad med större stickor till en lite större bebis. Värmen och kärleken lovar att ta hand om innehållet. Ännu finns det många nystan kärlek kvar.

Små öglor virkades i kanten för att kunna fånga knapparna som syddes fast. Ett tunnare garn fick ställa upp i den snurren.

Så nu undrar jag vad dessa tröjor vill bli.
Loppisfyndade. Härligt färgstarka. Hemstickat. Den blå tröjan fyndades i veckan till det förstummande priset 1 €. Efter lite mysigt rivarbete får jag lägga 600g ullgarn till min samling. Den röda polotröjan väntar också på rivartider.

Riva upp, härva om, tvätta och nysta.

Och en babyfilt är ju aldrig fel...

Tredubbelt kongarn

I november berättade jag om att jag tredubblar tunna garner genom att virka superstora öglor. Jag fortsätter med det, för det är så härligt härligt att se "omöjliga" koner byta skepnad.

Mössan på bilden är en modifierad tåmössa och den ville absolut ha en matchande kofta. Nu har jag stickat några modeller "uppifrån och ner"-koftor så den här fick bli till på en höft. Blir det alltför grönt om jag tänker mig ett par byxor till?

Eller flera?