Oskolad men praktiskt lagd tänker jag härmed dela mina tankar om att fästa trådar.
Varför fästa och hur?
- arbetet skall inte repas upp vid tvätt eller användning
- fästningen skall bli så osynlig som möjligt
- fästningen skall inte kännas när man bär det stickade
- fästningen skall följa arbetet och inte spänna
Jag har bestämt mig för att inte vara rädd för att "fästa fel" eller att min handarbetslärarinna Gunnel från 1981 kommer och granskar. Jag har bestämt mig för att vara nöjd när kriterierna är uppfyllda.
På bilden syns två nålar med stora ögon. Ena trubbig och menad för ullgarn, den andra vass och den som jag använder mest.
För att garnändan inte skall repas upp behöver den ändra riktning minst en gång, helst två. För att bli osynlig kollas framsidan med jämna mellanrum under fästningen. Och för att inte blir klumpig sprids fästningen över en större yta. Och för att vara elastisk undviks fästningar tvärs över resår, hellre längs med.
Här ett exempel på byte av nystan mitt i arbetet där två trådar behöver fästas.
Med den vassa nålen naggar jag "avigbågarna" diagonalt och byter riktning någon gång. Inga knutar behövs, utan garnet fäster sig självt, men är samtidigt följsamt och töjbart.
När jag fäster tråden i strumpor i resåren fäster jag med vassa nålen längs med ribbningen, syr tråden genom sig själv och byter riktning.
Hittills har fästningarna hållit.
Och Gunnel har inte kommit och granskat.
Fast hon skulle vara hjärtligt välkommen!
