Morgonslummer

På jullovet händer det ju ibland att man får sig en sovmorgon. Det är saliga minuter i halvslummer som gör drömmarna extra verkliga. En av dessa morgnar vaknade jag med tankar på dessa sockor. Jag visste att jag hade tre turkosa toner i garnlådan, men bara lite av varje. Och turkos och brun är ju en bra kombo.

 Tidigare har jag läst om att man kan sticka med många färger i spiral. Dags att prova med fyra färger!

 

Och så det där med hälen då. Nyfikenheten vill ju prova nya sätt. Det kanske kanske blir fler hälar på det här sättet. Man lämnar det svåraste till sist. Typ.

Numera sätter jag autograf på mina alster. Precis som jag skulle göra om jag målade tavlor. Hon som ska få sockorna har målat en tavla till mig. Med autograf.

knappbörjor

Knappar är kul!

Virkade knappar är riktigt kul!

På  bilden presenteras grundmaterial till knappar. Gardinringar, metallringar från Sinooperi och brickor från K-järn. Jag har hört om att det skall finnas fler sorter i en sybehörsaffär i storstan också.

Och gissa vilka som var billigast.

Jo, dom från den manligare butiken. Säkert närmare 20 olika för under euron, medan damringarna har ett högre styckepris.  Men bäst är nog den guldiga i mitten.

Har man ingen sådan går det precis lika bra med förlovningsringen!

Vill du förbereda dig inför nästa inlägg kan du söka fram en egen ring, vackert garn och en virknål som passar till garnet.

Jag laddar för presentation av tillverkningen. Håll tillgodo med färdiga knappar så länge.

Magic Loop- ett första projekt

Det har funnits restgarner i lådorna. Det har funnits behov av enkla och "hjärndöda" projekt. Det har funnits magic loop. Det har funnits en dotter som lärt sin mamma. Det har funnits en mamma som också hade restgarner i sin låda. Resultatet är närmare 80 mobilfodral i varierat utförande.

Addiktionsvarning utfärdas, men så här går det till:

Ta tag i den långa rundstickan och lägg upp 30-40 maskor med Judys magiska metod, sticka sedan önskad längd med magic loop och avsluta med 2+2-resår.

Har man inte tidigare testad magic loop är det här ett ypperligt tillfälle att lära sig. När fingrarna lyder kan man övergå till mer avancerade projekt som att sticka sockor från tårna och uppåt. Tooti visar hur man gör.

För att få sockans resår riktigt elastisk rekommenderas denna avmaskning.

Personligen har magic loop gjort att det är kul att göra sockor igen. Det är ju inte bara en gång som kompissockan aldrig blev färdig... Jag passar numera på att göra båda på samma gång.

Alpacka pulsvärmare

Ge mig värme! Jag är uppvuxen på en blåsig grupp av öar mellan Stockholm och Åbo.

Jag minns snökojan mellan postlådorna och häcken och den hade flera ingångar. Jag minns vintrar med -25 graders kyla och fruset vatten i stallet för 12 hästar. Vi var ute jämt. Men frös jag? Inte vad jag minns, konstigt nog. Jag måste ju ha frusit men tinade snabbt upp igen så fort värmen kom åt.

Jag minns också att jag för snart 17 år sedan flyttade upp till det jag trodde var Lappland: Österbotten. Första vintern gick jag med dubbla långkalsonger och lärde mig hastigt att sticka sockor. Oh, denna kyla. Jag minns hur svårt det var att hitta en någorlunda snygg mössa. Ja, snygga mössor fanns det ju, men dom förvandlades i kontakten med min huvudknopp. Så än idag...

Här sitter jag ganska många år senare och fryser ännu. Därför gör jag som så många andra. Lagar pulsvärmare.

Mjuka, varma, långa, sköna och ylliga. Värmegaranti. Tror jag. Bara dom skulle bli färdiga nån gång. Det finns så många andra projekt som också har stickorna kvar i sig och som också vill bli färdiga. Just till dessa pulsvärmare är det specialstickor.

Jag vet inte om det syns, men stickan är fyrkantig. Hörde att det fanns och ville ju prova. Just dessa vårdar jag ömt. De är inköpta på stora stickmässan i London hösten 2011; en av livets större händelser. Skönt med trästickor och på nåt vis blir stickningen jämnare. Jag tenderar att ha lite bråttom ibland...

Så snart är jag varm igen. Efter 17 år i kylan .

Som att sticka med sytråd

Just nu ligger en moebius och väntar på att få bli färdig. Garnet är tunt som sytråd och tålamodet vill inte riktigt räcka till. Jag tänker mig att den ska passa med linnetunikan jag införskaffade i höstas. Det blir nog bra till slut.

Det såg så kul ut när Cat lade upp för en rundsjal som bara har räta maskor rakt fram, så jag ville ju också prova. Lägg ändå märke till att hennes garn är något tjockare...

Men om man sitter framför TVn och tittar på Hjärnkontoret tillsammans med en blivande nobelpristagare (?) så går det framåt.

Synd bara att Hjärnkontoret är bara en gång i veckan.

Skriver upp TÅLAMOD på önskelistan. Snälla tomten.