Virknålar, en samling

I pennburken på vardagsrumsbordet (allt för att främja kreativitet) samlas det virknålar och jag förstår inte hur. Yngsta sonen fick för sig att utforska fenomenet närmare. Han plockade ihop alla virknålar han kunde hitta och storlekssorterade dem. En bra övning i decimaltal. Han klarade det galant. Sifferkillen.

Sedan fick han användning för mitt virknålsfodral som jag förärats av ett kreativt fenomen. 

Hon heter Julia och kan göra vad som helst. Nästan.

Så nu är virknålarna sorterade och förpackade. 

Medan han sorterade funderade jag på varför jag har så många. 

Det borde ju räcka med en i varje storlek. Tycker man.

Men när jag tittar på mina båda 8 mm:s virknålar kan jag konstatera att den undre i plast (dåligt) väger lite (bra) men den knarrar (dåligt) och är rund (dåligt) så att man får ont i fingrarna när man virkat länge. Den finns att köpa i Finland (bra).

Den övre i metall (fyndad i Ryssland) väger mycket (dåligt) men har ett bekvämt tumgrepp (bra), knarrar inte (bra) och håller om man virkar tjocka material (bra).

Novitas virknål som finns i de flesta butiker med garn här i landet Finland är en favorit trots det något obekväma greppet. Huvudet (heter det så?) är så smalt och nätt att virkningen löper bra.

Inox-nålen går också lätt att få tag på. En gammal klassiker. Platt tumgrepp och smidigt huvud.

 Den absoluta favoriten är Clovers ergonomiska underverk. Jag har tre storlekar och behöver inte tveka vilken jag väljer bara storleken är den rätta. Heja Clover!

Och till sist ännu ett ergonomiskt underverk, tandborsten kallad, som jag absolut inte förstod mig på tills jag drog mig till minnes att många faktiskt håller i virknålen som en tandborste och inte som en penna. Då kanske den faktiskt funkar bättre än en vanlig. Nu kom jag på att jag har en vän som är tandborstvirkare. Hon ska få ge utlåtande.

Ungefär så här virkar jag och jag håller virknålen som en penna, fast jag håller tråden annorlunda.

Tandborsthållning och snabbhet visas här.

Somt är köpt i en vanlig matbutik, somt är ärvt, somt är loppisfyndat, somt är hämtat från fjärran land, somt beställt från exklusiv butik på nätet. Och bäst av dem är Clover.

En garngalning utan virknålssamling är som en motorentusiast utan hylsnyckelserie.

Tror jag.

Runda tår

Jag hittade ett mönster på hur man kan få tån rundare då man stickar från tårna och uppåt. Vanligtvis stickar jag en något kantig tå som nog sitter bra på foten, men omväxling förnöjer. Och så samlar jag på tekniker så nu har jag en till.

För att hålla reda på nystanen som gärna dansar iväg har jag satt dom in en yoghurtburk. Jag tar oftast tråden inifrån när jag jobbar med två  nystan. Burken var väl tänkt som en ytterkruka när jag lagade den, men man måste ju få ändra sig.

Garnet är ett tunt sockgarn som saluförs i 50 g nystan. Mycket förmånligt. Färgerna är mer åt det klassiska raggsockshållet och jag gillar verkligen att få sticka bassockor ibland.

Utan krusiduller.

Glad påskfilt

Någon hade stickat flitigt och bytt färger ofta ofta. Någon hade också startat nytt projekt innan alla garnändar var fästa. Någon hade städat undan filten i lagret under trappan med färdiga och halvfärdiga projekt. Någon hade dåligt samvete och tyckte garnändar var tråååååkigt.

Såhär lagom till påsk och våren och alla färgerna dök den upp. Med många ofästa stumpar.

Jag kan meddela att Någon tagit sig i kragen och gjort den färdig nu.

Mönstret är inspirerat av den filt min farmor lagade åt min lillebror när han föddes nån gång på 80-talet.

Den stickas i tre steg.

• Man börjar med tre maskor i ett hörn och ökar ut en maska i båda sidorna i början på varje varv tills filten är så bred man vill ha den. 
• Sedan ökar man i ena sidan och minskar i den andra tills den är så lång man vill ha den.
• Till slut minskar man i båda sidorna till maskorna tar slut.

Jag valde att göra färgbytena så att det blev en rät- och en avigsida, men  tänker mig att filten blir alldeles underbar i restgarner med slumpvisa färgbyten.

Här är garnet 7-bröder och lång rundsticka 4,5, om jag minns rätt.

Nu får den flytta till samma lillebror och ge "liten värme" som han säger.

Kärleksknutar

En snabbvirkad sjal.

Kärleksknutar är bra. När man en gång har fattat knixen med hur man gör dom går resten som en dans. Beroende på val av färg, garntjocklek och garnkvalitet kan man få många varianter på sjalar. Jag kan inte räkna hur många jag har gjort.

Under ett besök i Ryssland blev jag med milt våld placerad på en stol med garn och virknål i händerna och de nyfikna damerna pekade på min sjal och ville veta hur man gjorde. Min ryska är i klass med deras svenska, men nu kan dom virka!

Nu kan det finnas fler som likt de ryska damerna vill lära sig kärlekens konst. Därför tänker jag försöka vara grundligt pedagogisk.

Ta först en titt på hur man gör en kärleksknut på den här filmen. Välj sedan ut ett testrestgarn och en virknål som passar till garnet.

.

Gör fyra bågar och fäst till en fyrkant.

Gör tre bågar till och virka fast.

Och så tre bågar till och virka fast igen.

För att komma i ny startposition virkas en extra båge som fästs som på bilden.

Man fyller alltså på med fyrkanter. I kanterna bildas fyrkanten av tre bågar och på mitten av två. 

En dubbelbåge bildas när man vänder.

Hoppas ni kan se likheten.

När sjalen känns lagom stor brukar jag avsluta med två korta bågar i varje "ruta" för att den ska få bättre form.

Sjalen på bilden är virkad på en halv dag i ca 50g  (~ 200m) tunt sockgarn med virknål 3,5mm. 

Garner då?

• mohair, ger en luftig och luddig sjal
• akryl, går att tvätta i maskinen
• tunna sockgarner i ylleblandning, finns så härliga färger, risk för kli
• alpackagarner, garanterat varma och sköna
• andra härliga garner, bara man undviker de allra tjockaste

Välj virknål efter garnets grovlek, knutarna behöver bli så fasta att öglorna inte smiter. Man kan variera storleken på rutorna genom att dra längre bågar fastän virknålen är liten.

Det här är ett enkelt och snabbt projekt som ger stor belöning för mödan. Fram med virknålen nu bara!