Rapport från London. Eller så kanske inte. Fast lite London känns det för mig. I oktober var jag faktiskt dit på jobbuppdrag och smet iväg på en av Europas största hantverksmässor. Den var stor! Men den tävlar mot Tammerforsmässan, så nog kan vi här i landet också.
Just där gick jag förbi otaliga montrar med frillgarn. Färdig färg, färdigt utseende, färdig stil. Och det går att göra ungefär EN sak med det. En scarf. Så okreativt tänkte jag. Men innan rundvandringen var slut fanns det ett nystan i min påse. Helt emot mina tankar.
Nu vill det vara lite så att jag har svårt att följa instruktioner. Jag vill tänka själv. Det gör det svårt för mig att laga mat enligt recept och att fylla i FPA-blanketter bland annat. Så är det bara. Så därför skulle denna scarf bli annorlunda.
Jag lade upp 130 cm (lagom för två varv runt halsen) och stickade vågorna längs med scarfen istället för tvärs över. Sista varvet tog jag ihop med ett vanligt garn för avslutningen är en av flera osmidiga knixar med det här garnet.
Det ligger en "hat-kärlek" mellan oss, Frillgarnet och mig. Gillar inte men kan inte låta bli... Klart jag kommer att använda scarfen. Stolt skall jag vara också!
Men nu är det prövat och jag återgår mer än gärna till mina stickiga ullnystan.
Det behövs ingen Londonresa för att få tag i garnet. Jag har sett det i garnbutiker betydligt närmare mig. Säkert nära dig också. Det är sååååå trendigt.
