Återbruk av linneservetter

Jag var på loppis. Det var länge sedan. Plötsligt såg mina ögon sånt som jag inte sett förut.

På hyllan för dukar och broderat och löpare och kökshanddukar fanns flera omgångar linneservetter.

I en av högarna hade en av servetterna blivit tvättad och var mjuk och len medan de andra fortfarande var hårdstrukna. Då tändes en glödlampa. I tidigare inlägg har jag berättat om att jag stickar och virkar mina disktrasor i lingarn för att lintrasor är bäst.

Då undrar jag om jag begår stora synder om jag köper linneservetter för nästan ingenting på loppis, broderar lite och tvättar i 60 grader för att väcka kökslusten? Broderitråd finns i restgarnslagret, ord flödar ur hjärnan och händerna leker med synålen. Inte syndar jag väl då?

Fast riktigt alla fynd får inte bli disktrasor. Den här duken har potential att bli en krumelurmuff, minnesmuff eller påtanpåsa. Lite färgade broderier till och någon varm "fyllning" så kanske en glömsk gammal dam börjar berätta om "hur det var förr".

Några ligger på gränsen för att få förvandlas. Lite för snygga. Men min vardag vill också vara snygg. Och jag använder disktrasor oftare än linneservetter. Det bara är så.

Visst påminner servetterna om den vävda disktrasan i detta inlägg?

Det råkar bara vara betydligt billigare och roligare att handla återbruksvaror på loppis.

Vad det ska stå på dom andra?

Kanske "små olyckor", "hupsista", "never give up", "staff", "alltid", "accidents", "inte nu igen" och sånt...