söndag 28 april 2013

Ostbrickan - sticka med många färger


När jag stickar med restgarner blir det ofta många små nystan som vill samsas i ett projekt. Att sticka med många färger kan vara påfrestande för en inte så ordningsam skapare. Det ska ju gå undan!

Så nu har jag en prototyp, som det så fint heter. Jag köpte en ostbricka med kullager i botten som under 90-talet var varje hushålls dröm. På denna monterades fyra yoghurtburkar medelst målartejp. Ett (ibland två) nystan i varje potta i den ordning de kommer i arbetet.

Så när jag stickar ivrigt och katten samtidigt vill upp i famnen och mysa så kan det se ut såhär.

Sedan några snurr på ostbrickan och racet fortsätter.


Randigt blir det. Utan trassel.


8 kommentarer:

  1. Åh så fint. Jag har ingen katt kvar tyvärr men när vi hade kattor så ville de alltid vara med där det fanns garn. Den sista katten vi hade hörde när jag plockade fram påsen med stickningen och då kom hon som ett skott. En annan katt ville "tutta" på garnet så rätt som det var så fick man alldeles dyngsurt garn i näven när man handarbetade.
    Fiffigt med de små burkarna. Tänka sig att man hela tiden får till sig nya idéer och uppfinningar. Det är härligt.

    SvaraRadera
  2. Vilken fin uppfinnig! Jag brukar inte använda mera en två olika förger just för att det har varit lite konstigt att hanskas...

    Vilken fin katt du har. Ovanpå kan man läsa (Bibbis blandning) hur kloka som är. Hur ska man nu kunna leva utan? Lyckligtvis det finns vänner som har kattor.

    Är de nästan så att om man stickar så gillar man gottor?

    Siver: Anomyma Seija

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja visst är kattor kloka. En av kattorna vi hade kände igen mannens billjud. Det är ett garage med 8 bilar utanför oss. Katten låg lugnt och fint i soffan och sov men när hon hörde mannens bil komma så rusade hon och satte sig vid ytterdörren. Varför hon aldrig reagerade på de andra sju bilarna är för mig en gåta *S*

      Radera
    2. Jo, vår Selma, med lite fler hjärnceller i funktion, möter mig på gårdsvägen om hon är ute. Och vaktar bredvid sängen om jag är sjuk. Hur vet hon skillnad på sjuk och sova?

      Radera
  3. Oj vilken fin katt-historia. Det här skall jag skriva upp.

    Det där "Siver" där upp menar igentligen "Skriver". Jag hade lite brottom(?).

    Anonyma Seija

    SvaraRadera
  4. Kul idé. Det tycker tydligen kissen också :)

    SvaraRadera
  5. Vilken underbar hjälpreda (eller är det hjälprådda?) du har. Min katt var också synnerligen förtjust i alla nystan. Jag saknar honom, men tröstar mig med vänners och bekantas katter (och lite hundar också).

    Och din idé är också fin!

    Hälsningar från Nancy

    SvaraRadera
  6. Härligt att ni är in här och kommenterar, vissa "anonyma" ;) andra kattälskande och alla så positiva. Som en klapp i ryggen en tuff måndag. TACK!
    Katter har vi fler av och just denna, Stella, har väldigt få hjärnceller i funktion, men hon använder hela sitt hjärta för att sprida kärlek och tröst. Lite stalker faktiskt. Men nåde den fyrbening som rör mina nystan...

    SvaraRadera