Vårt ullträd

Idag har vi haft roligt, min yngsta och jag. Onsdag är den bästa dagen för oss båda. Han älskar onsdagar för då är det två timmar småslöjd i skolan. Och jag älskar onsdagar för då får jag vara hemma och ta emot honom och intervjua slöjdaren i lugn och ro innan brorsorna kommer hem.

Jag läser många svenska bloggar och det tycks vara vår överallt. Jag anar samtidigt att det är på gång hos oss också. Tant kofta, vars kreativitet jag gärna skulle smittas av, startade ett underbart projekt häromdagen. Hon undrar om faktiskt alla kan göra konst. Hon tänker ta fåglarna till hjälp.

Tant koftas träd dekorerades med färgad ull som fästes med klädnypor. Det ska bli otroligt roligt att se fågelbona efter denna säsong av "Äntligen hemma" med talgoxen Martin och blåmesen Lulu.

Vi hade inte ulltussar hemma. Vi hade löst spunnet ullgarn för tovning. Jag presenterade min ide för sonen och så gick vi igång. Den pedagogiska mamman jublade över att sonen utan att märka det tränade finmotorik. Sånt behövs ibland och då kan man ju göra det genom att samtidigt hjälpa vårfåglarna. Så nu har vi ett eget ullträd på vår gård. Lite som en konstutställning faktiskt.

Vi har snö kvar på marken och temperaturerna vill inte riktigt tillåta bara huvuden så sonen har på sig en korvmössa. Tankar om den kan du läsa om i Himo and Me-bloggen.

Välkomna alla fåglar. Jag hoppas ni blir glada.

Kanske lika glad som pappa blir då han kör in på gården ikväll?