Det var en gång en herrtröja

För länge, länge sedan, det måste ha varit flera månader sedan, hittade jag denna tröja på loppis för 5 ynka euro. Enligt lappen i nacken var tröjan från Estland. Inte helt min stil dock.

En titt på baksidan gav vid handen att tröjan var handstickad. Och med färg-mönster hela vägen betyder det MYCKET garn.

Så jag sprättade sömmarna och rev upp många härvor helyllegarn i fyra färgtoner. Tvätt och torkning. Tre av dem är troligen ofärgade fårfärger, medan den fjärde gulbruna nyansen kan vara växtfärgad, för den hade blekts fläckvis. Här stannade projektet för länge, länge sedan.

Men om det ligger 16 härvor ullgarn och lockar i hyllan börjar ju hjärnan att arbeta. Jag har funderat på femtimmarskoftor till nymänniskor, lappar till filtar och tovade vantar bland annat. Nu vill det sig inte bättre än att min stickarvän i Kuni frimodigt kastar sig in i koftprojekt. Vad som tycks mig vara utan ansträngning sprudlar hon fram ljuvliga koftor på rad. Och lever ännu.

Min rädsla för stora projekt har att göra med mina tidigare besvikelser. Kan jag lite på mig själv? Står jag ut? Stickning ska ju vara kul. Det finns så mycket man segar igenom med självdisciplin här i livet så jag har fredat stickningen från just detta. Begränsar denna fredning mig? Lockad av vännen tar jag nu tag i mina rädslor och släpper lite på fredningen ifall det behövs.

Vännen har varmt rekommenderat koftor som stickas uppifrån kragen och ner. Jag hittade ett mönster på Ravelry och min vana trogen har jag gjort lite små ändringar. Det finns en inbyggd "kansjälvockså" som visar sig ofta. För den som vill bekanta sig närmare med "uppifrån och ner"-tekniken kan Tant koftas blogg rekommenderas.

Koftan skall ingå i min nya sommarskrud. Stundars har ett sommarprojekt där hela museibyn förvandlas till vanlig vardag 1903. Jag hade tänkt delta några dagar i sommar, kanske som piga. Lite som lajv faktiskt. Och det är inte alla sommardagar som är varma. Så nu behöver jag en långkjol, huckle och ett förkläde också. Passlig skjorta hittade jag för 2 euro förra veckan. Allt behöver inte vara lyxigt och heta Dior eller Noro. Man kan ha så kul ändå.

Än har jag bara njutit av koftan, fastän knapphålen blir ojämna och det finns lite knutar i garnet. Återvinningsglädjen överskuggar allt.

Ännu.