När orden tar slut...

... kan något annat ta plats. Bloggen har fått gå på tomgång länge nu. Jag kan se från statistiken att besökarna läser flitigt på gamla inlägg, de som handlar om tips och mönster. Det är bra!

Men mina ord och berättelser har tagit paus. Istället har nya områden öppnat sig. Symaskinerna har lyfts fram. Jag kämpar och lär mig sy foder och dragkedjor.

Sockproduktionen fortsätter och nu tränar jag händer och hjärna genom att sticka med pyttekort sticka och håller garnet i höger hand.

Knepigt med både nyttigt och kul.

För ett tag sedan blev jag utnämnd till virkningsmästare av hantverkargillet Björken.

Ett av arbetsproven jag lade fram för bedömning var en sjal i tunt ullgarn. Mönstret "Secret Paths" hittade jag hos en mycket talangfull virkare som samlat inspiration och mönster på sidan Mijo Crochet. Mönstret gav mersmak och jag virkar gärna mer av de mönster hon gett ut. Det lönar sig verkligen att bekanta sig med sidan om man gillar att virka.

Tiden blev som vanligt knapp, men jag fäste trådarna samma morgon utnämningen skulle ske.
Jag hann ju!

Insamlingen och förmedlingen av garnvärme till Röda Korsets mottagningscentral i Kristinestad fortsätter. Många trogna garnmorskor skänker regelbundet gåvor och maskineriet är igång. För ca en månad sedan levererades 13 nya underbara babylådor tack vare gemensamma insatser.

Så detta inlägg blev en liten hälsning från en kreatör i "grottfasen". Åren med bloggen har varit intensiva och givande men nu viker jag mesta tiden för min egen kreativitet. För att det behövs.

Må ert garn räcka långt, må era skuldror vara utan värk och må våren komma med värme!

Ha det gott!
Som jag.

Maria

Dags att fästa

Tog en titt i sockhyllan idag. Kunde konstatera att det fanns några par som ännu inte fått komma i användning. 

Tänkte förnöja själen med att fästa trådar idag. Då känns det plötsligt som om många projekt blivit färdiga samtidigt. Sånt är alltid kul. 

Några frågar om jag ännu tar emot gåvor för vidareförmedling till asylsökande. Visst gör jag det. Information om vad som behövs finns i flikarna uppe i bloggen. Så även mina kontaktuppgifter om det finns frågor. 

Bloggen fortsätter att ha många besökare per dag och jag kan se från statistiken att mönstersidor är populära. Det räcker för tillfället. Min tid går numera åt till att njuta av mina egna maskor i min egen lilla värld. 

På onsdag ska jag få prata mig varm om sysselmuffar på ett stickkafé i Vasa. Ett kort besök i den stora världen. Sedan kryper jag in i garngrottan igen. För att det behövs. 

Hoppas ni har garn och inspiration. Det har jag. Det räcker för tillfället. 

Sticka lugnt! 

Sysselmuffarna har landat

Jag är av den bestämda åsikten att sysselmuffar hör hemma bland blommiga kaffekoppar och rynkiga, erfarna händer. Åtminstone de tio första som fick landa mitt i kaffepausen på Folkhälsans gruppboende i Smedsby.

Händerna kröp in och värmde sig, kände efter om det var just den här som var bäst. Många av mottagarna undrade blygt över priset, men då de övertygades om att muffar är en gratis extrabonus spred sig leendena över ansiktena. Just den här muffen hittade hem direkt. "Den här vill jag ha! Får jag den?" Såklart!

Det var ofta lite spännande att sätta in händerna i muffen för det dök upp överraskningar lite här och där. Förundringar och småskratt över tokigheterna förgyllde dagen.

Många var ju hantverkare själva som hade stickat och virkat i yngre dagar. Jag fick berätta hur muffarna var tillverkade, hur många maskor som lagts upp och vilket garn som kunde köpas var. Men när frågorna upprepade sig tredje gången passade jag på att ställa några egna frågor.

Jag frågade en av damerna om hon någon gång virkat ett helt sängöverkast. Hon svarade att så kunde jag ju inte fråga. Jahapp. Istället skulle jag fråga henne hur många sängöverkast hon virkat. Glimten lyste i ögonvrån. Samtidigt meddelade bordsgrannen att hon virkat åtminstone sex överkast. Stolta över händernas verk. Förnöjda.

När jag sedan steg upp för att ta mig hemåt blev jag tagen under armen och förd till ett rum.

Där berättades med stolt stämma om det finaste överkastet som sparats för eget bruk. Hur remsa läggs till remsa genom en finurlig kedja av virkade bågar. 

Tänk ändå vilka samtal som kan födas på en kafferast, strax efter att sysselmuffarna landat. 

Varm i hjärtat och glad över personalens glada tillrop och planer på egen tillverkning får jag hålla tummarna för att sysselmuffarna hittar till fler kafferaster och kalla händer. 

Och tänk om jag också skulle virka mig ett sängöverkast... 

Virkad filt på diagonalen

Två ivriga granskare kollar storleken på den diagonalvirkade filten som just blev färdig. För något inlägg sedan berättade jag om finfint garn som kommit med en sändning söderifrån och början på en filt fanns på bild. Nu har jag virkat och virkat och försökt använda alla tre nystan utan att bli utan metrar på slutet. Jag lyckades. 

Nytvättad och uppsköljd med en liten skvätt helt vanligt hårbalsam ligger den nu på tork. Bredden blev 74 cm. 

Och längden nästan 89 cm. Nästan 90 cm kan vi också säga. 

Storleken är snäppet mindre än det jag siktade på, men då garnmängden bestämmer storlek kan det bli såhär. Tror nog ändå att den kan bli riktigt bra åt en liten som behöver ullvärme i vinter. 

Funderar på att sy fast ett bomullsband med symbolen för handtvätt på filten. Vattenfast tusch och handritad bild. Ska se om jag hittar band i lagret till den torkat. För med äkta ullvärme är det så att det koncentreras i en tvättmaskin. Och kraftig koncentration av värme betyder att den krymper betänkligt om den inte handtvättas. 

Mönstret är C2C, eller corner to corner och det finns många bra filmer på nätet att titta på om man vill lära sig tekniken. Enkelt och rytmiskt. Det har varit riktigt kul att se hur färgerna växer fram. 

Dekorerade sysselmuffar

Det har blivit många sysselmuffar gjorda senaste tiden. Mycket beroende på den kurs som hållits på Stundars. Kurskväll två var det så dags att låta fantasin få stort utrymme. Basmuffarna var tillverkade och bordet fullt av knappar, band, bollar, ringar och garn.

Vissa sysselmuffar hade redan mycket stimulans inbyggd. Utsidan full av krumelurstruttar och insidan mjuk och skön för händerna med två sorters ludet garn. Muffen är tung som en katt. Minst.

Med mormorsrutor och knappar med olika struktur kan goda minnen väckas till liv.

Den här sysselmuffen är randad med många olika sorters garn som känns helt olika för fingrarna. Några små parkeringsplatser för händerna finns både på insidan och utsidan.

Ett band med rörliga pärlor och en bjällra ger dessutom lite ljud. 

En extra varm bävervän är skön att ha i famnen. Han behöver säkert klias bakom öronen. 

Den allra mjukaste sysselmuffen på vår kurs är en kanin som har en morot fäst inne i magen. 

Och tänka sig! I andra änden av magen finns en lite kaninunge.

Vi hann inte dekorera alla men vi  planerade en del för de odekorerade muffarna. Den här sysselmuffen ska få mormorsrutor med stora knappar fastsydda lite varstans. Möjligheterna är oändliga. Det är bara att släppa lös fantasin. 

En sysselmuff behöver vara varm och hålla formen. Själv gillar jag att den blir tung också. Som att ha katten i famnen. Under tillverkningen händer det att det blir en liten sysselpaus. Med händerna instuckna i muffen sprider sig värmen i kroppen och tankarna får ro en stund. 

Jag vet inte om vi lyckats fullt ut men målet är att alla sysselmuffar ska vara tvättbara och att detaljerna ska vara säkert fästade så att det verkligen sitter kvar. Vi har verkligen försökt. Men vi är ju nybörjare. Dessa sysselmuffar kommer att lämnas in till Folkhälsans gruppboende i Smedsby och jag hoppas att vi om ett tag kan få lite respons av brukarna. 

Det är snabbt och enkelt att kroka muffar även med tjockare garner. Så för den som vill lära sig krokning är det här ett bra sätt att öva. Bara raka stycken som sys ihop. 

Kursen är härmed avslutad och resultatet tio nya sysselmuffar på väg till sysslolösa händer. 

Men det här var ju bara början. 

Fler sysselmuffar åt folket!

Annas två trådändar

Äntligen kom jag till skott.

Under åren som garnmorska har jag provat på otaliga koftor för små människor.  En stor inspiratör och stickstartare är Anna Braw med bloggen Ett varv till. Hon har utvecklat en baskofta som heter "Två trådändars lilla kofta" med logisk och enkel teknik som ger utrymme för fritt skapande och kreativitet.

Grundtanken är att endast behöva fästa två trådar. Allt stickas i ett stycke. Genialt.

För ett tag sedan var jag i kontakt med Anna och hon löpte vidare på möjligheter till nya varianter. Hon nämnde att en V-ringad kofta/tröja vore kul.

Då började tankarna mala. Inte tog det länge förrän några prototyper var gjorda. På tredje eller fjärde försöket fick jag till något jag är ganska nöjd med. En V-ringning som fäst ihop "dubbelt" mitt fram och som har en dekorationsrand i rätstickat som löper ner över magabollen.

På bilden en provtröja. Det betyder att jag stickar i ett restgarn för billig peng. Då är jag friare att experimentera än om jag skulle sticka i ett "riktigt" tröjgarn. Misstagen retar mig inte och jag behöver inte harmas om det blir helt tokigt. 

Nästa steg är en tröja i ull som är maskintvättbar. Har inte bestämt färg ännu, men det känns som om den vill bli grå...

Bloggen lever lite i skymundan ett litet tag till. Allt väl alltså, även om det är glest mellan inläggen. 

Kramar till alla! 

Maria

Hörn till hörn

Det kom garn från södra Finland. Bland annat tre nystan helullsgarn i mjuka övergångar. Jag såg potentialen direkt. En lätt filtad filt där färgerna får komma till sin rätt. 

Mönstret är C2C, alltså från engelskans "corner to corner". 

https://youtu.be/I5G9IM24LFU

Här ovan en länk till Youtube som visar de enkla stegen på engelska, men den som virkat lite från förr förstår direkt från filmen. 

Jag påminner om att om man önskar laga filtar till babylådorna så behöver de vara så stora att det går att linda in ett barn, gärna med kortsidan minimi 70 cm, gärna upp mot 80 cm. Längden får då bli upp mot metern. 

Då det kommer in mindre filtar som räcker till för att täcka ett litet barn som ligger alldeles stilla, vilket barn sällan gör, skickar jag dom som komplement, kanske som underlag i vagnen eller som sittunderlag för ett större syskon. Inget går till spillo utan alla filtar får uppdrag efter sin potential. 

Just nu är det överskott på komplementfiltar i lagret och de filtar som väljs ut till babylådorna har glesnat i hyllorna. Vi har ju packat 16 babylådor på ganska kort tid nu. 

Så ett litet upprop för filtar till babylådorna för dom som gillar att göra sådana. Kom ihåg storleken! 

Filtlapparna på 18x18 cm samlas ännu in och monteras mer projektvis, när snyggfärgerna bildar tillräckligt stora helheter. Alla lappar välkomna! 

Mormorsrutorna på 7x7 cm ökar stadigt i antal och nu har jag börjat virka ihop filtar och hittar kanske någon virkvän som också tar sig an några rutor. Just nu rutor med rosa nyanser som virkas ihop med ljusgrått garn. Den blir så fin.

Det märks att jag fått mer tid för handarbete nu. Maskorna rinner ur händerna.

Men först behöver hushållet få lite uppmärksamhet. Sådeså. 

Skön lördag allihopa! 

SYSSELMUFFAR

Tiden går och krumelurmuffarna har svårt att få fart på svenskt håll. Under hela tiden jag bekantat mig med dom och tillverkat några, på svenska, har jag haft så svårt med att hitta ett bra namn. Det tycks inte finnas någon allmän svensk term som motsvarar engelskans "Twiddle Muff" och finskans "Hypistelymuhvi". Jag har frågat oraklet Google många gånger. Krumelurmuffar sitter inte bra i munnen liksom. Aktivitetsmuff, tråkigt. Påtanpåsa, lokal dialekt. Ni fattar. 

Så förra veckan när en chaufförsgarnmorska körde in på gården med en större leverans från södra Finland började vi att tala om muffar. Jag visade det lilla jag hade tillverkat och sa att hon fick klura på ett namn som jag behövde samma kväll. Alla behöver få sina utmaningar nämligen. 

Synne, som den bilburna morskan kallas, tog uppdraget på allvar och mycket riktigt plingade det till i telefonen samma kväll. 

Hennes förslag var SYSSELMUFFAR. Genialt tycker jag. Och många med mig som jag frågat. 

Så hädanefter heter det SYSSELMUFFAR istället för krumelurmuffar och så hoppas vi att det tar fart på  svenska. 

På bilden en fartfylld krabat i vardandet. Kvällens kurs på Stundars gav inspiration åt deltagarna och kursdragaren. Vi har gått igenom grunderna för en bra sysselmuff, funderat på användningsområden och kastat fram förslag på vad kreativiteten föreslår i hjärnkontoret. Kaninmuff med liten kaninunge i magen. Som exempel.

Här är också en början till en sysselmuff. Knapparna är valda med omsorg för att kännas olika. Beröringen i fokus. Skaparen fick något saligt vilt i blicken ju längre kurskvällen led och jag tror bestämt att en skaparmotor är startad. Det lät som om det fanns en hel textilverkstad hemma... 

Ska bli intressant att träffas om två veckor igen och se hur "läxorna" blivit gjorda. 

Med ny fart i tossorna tar vi nya tag med muffarna. 

Populärt på engelska och finska men så nytt på svenska och kärt barn har många namn och allt det där, men då en Knappmakerska lagar en muff heter den SYSSELMUFF. Sådeså! 

Kursen på Stundars är en tvåkvällarskurs. Den första har redan varit. Skulle du vara nyfiken är du välkommen på den andra kvällen tisdagen den 25.10.2016 i Solf, Österbotten, Stundars hantverkarhus, klockan 18-20.30. 

Anmälningsuppgifter via Stundars hemsida, stundars.fi. 

De flesta sysselmuffar som tillverkas på kursen kommer att provköras på Folkhälsans gruppboende i Smedsby i vår hemkommun. Då får vi respons av användarna direkt och kan fortsätta att utveckla sysselsättning för gamla händer. 

Så ivrig att jag är osammanhängande. Må det vara mig förlåtet. 

Muffkramar till alla! 

Bästa disktrasan!

Det har blivit otaliga disktrasor genom åren. En vardagspryl i dagligt bruk. Efter många års experimenterande har jag fått favoriter. 

I köket väljer jag alla gånger en lintrasa. När linet "väcks" i en sextiograderstvätt innan första användningen uppstår en sugförmåga som inget annat material slår. Inte ens bambu.

En lintrasa torkar supersnabbt. Luktar inte. 

En lintrasa blir bara bättre efter varje tvätt. Och när den tjänat färdigt efter många år är det bara att mata komposten.

Linet är lite grovt och klarar intorkade ketchupfläckar i en dans. 

Råmaterialet är billigt och naturligt. Jag har testat många sorter och grovlekar, men fastnat för towgarn nummer 4 på kon. 

Nu har jag dessutom hittat favoritmodellen. Den runda krokade trasan. Lagom stor utan viftande öron, ena sidan lite grövre än den andra, för grovtorkning och annat tufft som uppstår i familjelivet. 

Rundtrasan krokas med virknål. 17 luftmaskor. Ta upp två krokmaskor och kroka tillbaka på vanligt sätt. Nästa varv tas fyra maskor upp, de två från tidigare varvet och två nya. Kroka tillbaka till ytterkanten. Varje varv tas alltså två nya maskor upp tills en sektion är krokad. Då börjar det om från början med två, fyra, sex osv. Trasan byggs upp av tårtbitar och på slutet virkas sista sektionen ihop med den första. Jag brukar ta helt vanliga smygmaskor. Mittenhålet drar jag ihop med starttråden som ändå ska fästas. 

Trasan på bilden har just gjort ett arbetspass och är våt och nästan bedrövlig, men luftigt upphängd torkar den snabbt. Eftersom antalet trasor är stort (någon gör bara fler och fler) så tvättar jag ofta upp dem i maskinen med vardagskläderna. 

Enda som inte är helt perfekt är storleken på handväskan. Jag har ju alltid ett litet projekt med för säkerhets skull, och disktrasor skulle ju vara perfekt, men konen med lingarn tar för mycket plats... 

Men man kan ju inte få allt här i världen. 

Handväskor är dyra nämligen. 

Femton gram sockgarn

Har man haft sockperiod kommer sockrester som brev på posten. När händerna behöver något enkelt och rytmiskt att arbeta med som inte kräver full uppmärksamhet från den upptagna hjärnan är det bra med virkade rutor. 

Under maj månad har jag startat upp det som i slutänden troligen blir en filt till hemsoffan. En filt full av minnen från sockor som föddes och flyttade hemifrån. 

Till en ruta behövs det endast femton gram garn så även små rester får vara med. 

För att mildra spräckligheten planerar jag att virka ihop alla rutor med en mild grön färg. Men som alltid när det gäller rutfiltar överraskas jag av hur många rutor som behövs innan det blir den storlek jag tänkt. 

Men jag har inte bråttom. Den behövliga semestern började idag och vädret visar sina bästa sidor. Fågelsång, kaffe och verandahäng. Och restgarner.

Kan det bli bättre?